”Välfärden får inte bli beroende av problemspelare”

Spel

Nanette-Marie Forsström/frilansjournalist, Outhouse Media
Publicerad 29 nov 2017

I de flesta samhällen styrs vinsten från spelindustrin till allmännyttiga ändamål. Men hur stor är risken att ideella föreningar och organisationer blir beroende av spelintäkter? Kan organisationerna i värsta fall börja förespråka spelande för att trygga sina inkomster? – Vår välfärd får inte bli beroende av folks spelbeteende, säger forskarna.

Alla sätt att kanalisera spelintäkter till civilsamhället innebär olika risker, men det finns knappt med forskning om vilka följderna kan vara. Forskartrion Michael Egerer, Veera Kankainen och Matilda Hellman vid Centret för forskning i beroenden, kontroll och styre (CEACG) vid Helsingfors universitet har försökt råda bot på det här.

De har intervjuat drygt 13 representanter för olika samhälleliga organisationer i Finland om hur de ser på finansieringssystemet och finansiärernas roll. Organisationerna är verksamma inom bland annat välfärd, ungdomsarbete och idrott.

– Organisationerna verkar inte vara medvetna om hur mycket problem spelandet kan leda till. De gjorde till exempel ingen skillnad mellan att ta emot pengar från de mer skadliga spelautomaterna, än från andra spel, säger Michael Egerer, doktor i samhällsvetenskap.

Helgar ändamålen medlen?

Penningspelandet är en stor inkomstkälla för den finska staten. Med hjälp av spelintäkterna finansieras en stor del av verksamheten inom idrott, kultur, vetenskap och social välfärd. Ett vanligt sätt att berättiga det statliga spelmonopolet är att hänvisa till att pengarna går till ett gott ändamål, och att man har större kontroll över riskerna. Men frågan är i hur stor utsträckning ändamålen helgar medlen.

Finländarna förlorar omkring två miljarder euro om året på spelbolaget Veikkaus olika spel. Forskning visar att en märkbar del av de här pengarna härstammar från en liten grupp personer. Den här lilla gruppen består till stor del av fattiga personer samt psykiskt eller fysiskt sjuka personer som också lider av andra beroenden. Det säger sociologiprofessorn Pekka Sulkunen vid Helsingfors universitet till den finska dagstidningen Helsingin Sanomat.

Enligt honom är spelautomaterna de värsta bovarna, eftersom de finns på vardagliga platser så som butiker och kiosker, och därför är så gott som omöjliga att undvika. I Finland finns uppskattningsvis omkring 100 000 personer med spelproblem.

Nu har man också på ministerhåll fått upp ögonen för problematiken kring spelautomaterna. Social- och hälsovårdsminister Pirkko Mattila (Blå) och inrikesminister Paula Risikko (Saml) är överens om att det behövs nya åtgärder för att råda bot på spelproblemen. Ministrarna föreslår till exempel att man skulle stifta striktare lagar om var spelautomaterna får placeras. Som det är nu är enbart antalet spelautomater begränsat i lag.

Osunt beroende

Forskarna beskriver finansieringssystemet som en beroendespiral, där spelarna är beroende av spelen, och de ideella organisationerna i sin tur beroende av spelarnas förluster.

Michael Egerer och Veera Kankainen menar därför att de som mottar understöd från spelintäkter borde informeras bättre om spelandets skadliga effekter. De föreslår också att storleken på understöden inte längre skulle hänga ihop med hur mycket pengar staten får in på spelandet. På det sättet skulle inte de som mottar stöden indirekt förespråka spelande och hoppas på att folk spelar bort mera pengar.

– Åtminstone borde mottagarna förstå varifrån pengarna kommer och fatta välgrundade  beslut. Organisationerna är inte medvetna om hur mycket skada spelandet ställer till med, och att en märkbar del av pengarna kommer från problemspelare, säger Veera Kankainen, magister i samhällsvetenskap.

Enligt forskarna ser organisationerna inte som sin uppgift att kontrollera pengarnas ursprung och det här är en av spelmonopolets avigsidor. Samtidigt har de ideella organisationerna få alternativ om de vägrar ta emot spelintäkter.

– Särskilt organisationer som stöder olika minoriteter som inte är attraktiva för privata finansiärer; till exempel stigmatiserade grupper så som missbrukare, har få andra alternativ, konstaterar Kankainen.

Enligt henne skulle vissa organisationer kunna existera utan spelfinansiering, men den är fortfarande viktig och skapar många möjligheter.

– Om samhället tycker att det rör sig om en viktig verksamhet kan den också finansieras med skattemedel, poängterar Michael Egerer.

– Vår välfärd kan inte vara beroende av hur folk spelar.

 

Nordens välfärdscenter arrangerade en internationell konferens om gambling i Helsingfors 6 till 7 november, 1st Gambling Policy Conference: Global Prospects, Nordic Perspectives där Egerer, Kankainen och Hellman deltog.

 

 

 

FacebookXLinkedInEmailPrint