Vad hände med projektet Krogar mot knark?

Han vet hur det var runt millennieskiftet då det fanns mycket narkotika i Stockholms nattliv. Ravescenen höll på att dö ut, men kokainet hade börjat sprida sig.

– Från att ha varit en drog som användes mest av folk i jetset-kretsar och kriminella blev kokain en allmän drog som användes av folk i alla samhällskategorier. Den utvecklingen skedde explosionsartat, i slutet av nittiotalet och början av 2000-talet. Det ledde till väldigt mycket våld i Stockholms innerstad, våld kopplat till narkotika. Det var mycket vapen, en hel del skjutningar, väldigt mycket svarta pengar, hot och utpressningar mot krogpersonal.

Enligt von Essen var aktörerna inom krogbranschen missnöjda över att de inte fick tillräcklig uppbackning av polisen. Restaurangägarna kunde inte bedriva seriös affärsverksamhet på grund av förekomsten av narkotika och våld.

– Krogarnas dörrvakter var utsatta för våld, kriminella tog sig friheter inne på restauranger, men polisen var inte organiserad för att få bukt med problemet. Det här var ett nytt fenomen som fick stor uppmärksamhet i medierna.

Krogkommissionen startades

På grund av problemen började restaurangbranschen, tillsammans med olika myndigheter och STAD, Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem, jobba för att minska förekomsten av narkotika på Stockholms krogar. Arbetet handlade bland annat om att utbilda restaurangpersonal och att tillsammans med polis och beslutsfattare försöka hitta lösningar på problemen. I samband med det eskalerande våldet tillsattes en kroggrupp inom polisen, krogkommissionen, där von Essen själv ingick.

– Det var tre saker som ledde till det här, dels var det krögarna som ställde krav på polisen och politikerna, dels var det en undersökning från STAD om narkotikabruket på krogen, och dels var det den massmediala uppmärksamheten som gjorde att polismyndigheten fattade beslutet att starta den här verksamheten. Undersökningen från STAD var viktig, det var evidens och inte något tyckande om situationen.

Utbildning och policyarbete

Krogar mot knark-projektet startades i samma veva, där stod utbildning och policyarbete i fokus.

– Krogarna skulle införa en policy som riktades till personalen, där arbetsgivaren meddelade att man inte acceptera att personalen använde eller hanterade narkotika. Det här skrevs in i anställningskontrakt – egentligen tog man det arbetsmiljöansvar man ska ta som arbetsgivare.

Krogarna erbjöd också rehabilitering för de i personalen som använde narkotika och man införde en gästpolicy där man var tydlig mot gästerna med att man inte accepterade narkotika på restaurangen. STAD stod, och står fortfarande, för utbildningar av restaurangpersonalen, som till stor del är inriktad mot vakter.

– Genom att få vakterna att se vilka som är narkotikapåverkade kommer de påverkade inte in på krogen. Om någon är narkotikapåverkad inne på krogen är det också vakten som måste agera, leda ut den här personen och så vidare. Vi utbildar också serveringspersonalen och i dag är det ganska mycket driftspersonal och chefer som är med på utbildningarna. De är nästan viktigast att utbilda, eftersom det är de som bestämmer hur vakterna ska jobba och de som har ansvar för personalhälsan.

Inget medieintresse

Efter att Krogar mot knark-projektet startades skedde en snabb förändring.

– Inom ett år skedde en väldigt stor förändring i Stockholms uteliv. De första tre månaderna tog vi ett skjutvapen i veckan i beslag på krogarna. Det innebar att de kriminella insåg att de inte kan åka in till Stockholms innerstad med vapen. Vakter vågade helt plötsligt säga ifrån till de kriminella, polisen fick uppgiftslämnare bland krögare, vakter och andra. Det ringde hela tiden på vår tipstelefon och spontanskjutningarna försvann.

Samarbetet bar frukt, åtminstone delvis.
– Man kan se en tendens på 2000-talet att den öppna narkotikaanvändningen gick ner på krogarna, enligt krogpersonalen. Nu upplever krögarna att de har mycket mer narkotika inne på krogarna i dag, än för fem- till tio år sedan, men de upplever att de har mindre problem bland personalen och färre personalärenden kopplade till narkotika.

Orsaken till att det inte längre skrivs om problematiken i medierna, tror von Essen handlar om brist på intresse.

– Om polisen griper någon med narkotika på krogen i Stockholm får det inte längre någon medial uppmärksamhet. Det begås så mycket grova brott i Stockholms ytterområden, att ingen längre tar notis om en ordningsvakt på en krog inne i Stockholm grips för ett narkotikabrott. Det som händer i Stockholms krogliv är inte intressant längre.

Mindre våld

Krogkommissionen är numera nedlag, men STAD fortsätter utbilda krogpersonal inom ramen för Krogar mot knark i Stockholm, och också i mindre städer utbildas krogpersonal.

– Stockholm har inte stora problem med våld och våldsyttringar i krogmiljön i dag, även om vi har mycket mer grovt våld generellt, men det våldet är uppgörelser i förorterna. Innerstaden är mer fredad nu.

Krogar mot knark marknadsförs inte heller av krogarna på samma sätt som tidigare.

– De flesta krogar har tyvärr inte så mycket marknadsföring kring Krogar mot knark längre. Incitamentet är ändå vem man vill ha på sin fest. Om man inte jobbar med de här frågorna riskerar man att få fel klientel på krogen.

Projektet Krogar mot knark saknar i dag statlig finansiering, det är krogbranschen och Stockholms stad som bekostar projektet.

– Folkhälsomyndigheten ger inte anslag till att samordna metoder som fungerar, den ger anslag till att forska och ta fram metoder, men sedan släpper den dem. Det innebär att projekt ofta dör, eftersom de kräver en viss samordning, men det kostar pengar.