Hur ser livsvillkoren ut för personer som injicerar narkotika? Torkel Richert vid Malmö högskola har i sin doktorsavhandling intervjuat personer som injicerar narkotika och studerat hur de hanterar och upplever risksituationer och livsvillkor. Hans resultat spräcker många stereotypier.
Den svenska forskaren Torkel Richert har erfarenhet av arbete med missbruksproblem från fältet. Med en bakgrund som socionom började han intressera sig för narkomaners livsvillkor.
− Livsvillkoren hos narkomaner påverkas tydligt av narkotikapolitiken, säger Richert.
I september 2014 disputerade Richert vid Malmö högskola om just livsvillkor hos narkomaner. Hans doktorsavhandling uppmärksammar dels kvinnor som besöker sprutbytesprogrammet i Malmö och dels hanteringen av heroinöverdoser.
− Det är en väldigt heterogen grupp som kommer fram i intervjuerna med kvinnorna, som inte motsvarar den stereotypa bilden av kvinnor med heroinmissbruk, säger Richert.
Det är en bred grupp som söker sig till sprutbytesprogrammet. I Richerts material hade fler än hälften egen bostad och många hade arbete.
− Prostitution och kvinnornas beroende av män visade sig inte vara lika vanligt som tidigare studier visat, säger Richert.
Det cirkulerar många myter om vad man ska göra vid överdosering. Allt från att slå hårt på bröstet till att injicera saltvattenlösning
Det är en liten grupp av kvinnorna som beskriver sin situation som mycket utsatt, där både bostad och inkomst är osäkra. De får sina inkomster olagligt och prostitution är vanligt. Richert betonar att situationen ser olika ut beroende på vilken drog som används. De flesta kvinnor med ett heroinmissbruk får sina inkomster via olagliga vägar, medan situationen är den motsatta för kvinnor som använder amfetamin. Detta kan bero dels på att heroin är dyrare och dels på att amfetaminanvändning ofta sker i perioder.
De intervjuade kvinnorna berättar att de önskar hjälp från samhället att bli av med sitt missbruk. Särskilt de som använder heroin önskar att få lättare tillgång till substitutionsvård, men också att enheter bara för kvinnor skulle finnas tillgängliga.
Motarbeta överdoseringar som leder till döden
Överdosering är den vanligaste dödsorsaken bland heroinmissbrukare. Tidigare forskning har visat att majoriteten av personerna som injicerar narkotika har erfarenheter av överdosering. Antingen har de själva överdoserat eller så har de varit närvarande när någon annan överdoserat.
− De flesta är medvetna om riskerna med heroinanvändning, men sökandet efter kickupplevelserna väger ibland tyngre. Några av de jag intervjuat berättar att de medvetet överdoserat. De berättar om uppgivenhet, att det kvittar om de dör eller inte. Andra tog stora heroindoser för att döva svår abstinens eller ångest, säger Richert då han beskriver vad som ökar risken för överdosering.
Också själva stressen att injicera är en faktor som ökar risken. Rädslan att bli fast då man injicerar i trappuppgångar eller parker gör att man försöker få det snabbt överstökat.
− Då hinner de inte till exempel känna efter hur starkt preparatet är, säger Richert.
De intervjuade är positivt inställda till att hjälpa andra som överdoserar. I många fall har deras handlingar räddat livet på den andra, men ibland har de också valt att inte hjälpa, dels på grund av okunskap om vad de ska göra och dels på grund av rädslan för att komma i kontakt med polis.
− Det cirkulerar många myter om vad man ska göra vid överdosering. Allt från att slå hårt på bröstet till att injicera saltvattenlösning, säger Richert och menar att samhället borde rikta fler insatser för att motarbeta överdoseringar som leder till dödsfall.
− Det behöver inte handla om värst kontroversiella insatser, säger Richert och ger Naloxon som ett exempel.
Motgiftet Naloxon har sedan 2010 delats ut till narkomaner i bland annat Köpenhamn för att minska dödsfall vid överdoseringar. Naloxon är en nässprej som kan underlätta andningssvårigheter vid överdosering.
Richert tror att Naloxon snart kan introduceras i Sverige och att svensk narkotikapolitik kommer att röra sig allt mer ifrån nollvisionen.
− Jag är själv för en restriktiv narkotikapolitik, det vill säga att man ska sträva till att minska tillgången av narkotika, men den måste kombineras med skadereducerande insatser. Livsvillkoren, som rätt till boende, psykisk hälsa och tillgång till effektiv vård måste förbättras, säger Richert.
Richerts doktoravhandling Överdoser, försörjningsstrategier och riskhantering: livsvillkor för personer som injicerar narkotika (Malmö universitet, 2014) kan laddas ner gratis.
Julius von Wright, redaktör popNAD
Publicerad 25.11.2014
