Klienter som vårdades för narkotikaproblem i Sverige på 1980-talet – var är de idag?

På 1980-talet medverkade 31 behandlingsenheter från hela Sverige och i projektet ingick en majoritet av samtliga narkomanvårdsklienter. Av de 1163 som intervjuades i början av 1980-talet, har 1034 följts upp 27 år senare för att med hjälp av uppgifter från nationella register, söka svar på hur det har gått när det gäller missbruk, kriminalitet och etablering på arbetsmarknaden. I uppföljningen ingår de klienter som var mellan 15 och 35 år när de skrevs in i behandling. Uppföljningsstudien syftar till att besvara följande frågor:

Hur ser förekomst av kriminalitet och missbruk ut bland klienterna?

Hur ser etableringen på arbetsmarknaden ut och skiljer sig detta mellan marginaliserade respektive integrerade kvinnor och män?

Den 27 år långa uppföljningsperioden delades in i tre nioårsintervaller och utifrån uppgifterna om kriminalitet och missbruk skapades tre grupper:

1) Döda (klienter som dött under en nioårsperiod)
2) Integrerade (klienter som varken missbrukat eller varit kriminella under en nioårsperiod)
3) Marginaliserade (klienter som varit kriminellt aktiva och som fått vård för missbruksproblem under en nioårsperiod)

I studien används ett relativt grovt mått på ”integrering”. Det betyder att personen inte ska ha varit aktiv i brott eller vårdats för missbruksproblem. Det grova måttet balanseras i stället upp av de långa tidsintervallen. Med tanke på att klientgruppen som följs upp har en historia av tungt missbruk och ofta en kriminell belastning bedöms en total frånvaro av registrerat missbruk och kriminalitet i brottsregister och sjukvårdsregister under en nioårsperiod som ett rimligt mått att använda.

Fler kvinnor än män levt utan missbruk

När klienterna intervjuades för SWEDATE-projektet på 1980-talet hade de flesta i gruppen en mycket marginaliserad situation. En majoritet hade till exempel inget eget boende. 52 procent av kvinnorna och 40 procent av männen hade försökt begå självmord eller hade erfarenhet av psykiatrisk vård. Vidare hade 70 procent tidigare vårdats för missbruksproblem och nästan hälften hade vårdats för överdoser (utan dödlig utgång).

I uppföljningsstudien har kvinnor och män studerats separat och resultaten visar att 5 procent av männen och 17 procent av kvinnorna har varit integrerade under hela uppföljningsperioden. Andelarna är högre om man inte räknar med dem som avlidit under uppföljningsperioden. Vid den sista undersökta nioårsperioden var 22 procent av männen och 36 procent av kvinnorna integrerade. Andelen döda var kring 40 bland männen och cirka 20 bland kvinnorna. Av de som överlevt förefaller med andra ord kvinnorna i större utsträckning än männen ha fortsatt ett liv utan missbruk eller kriminalitet under uppföljningsperioden. Bland både män och kvinnor finns flera personer som rört sig mellan att vara marginaliserade och integrerade under de tre nioårsintervallerna som studerats.

Två av fem etablerade på arbetsmarknaden

Vid den senaste uppföljningen, 2013, var också majoriteten av klienterna som definierats som integrerade, det vill säga som varken varit kriminella eller vårdats för missbruksproblem de senaste 9 åren, i någon bemärkelse etablerade på arbetsmarknaden (inklusive studier). I hela gruppen var det två av fem som på något sätt var etablerade på arbetsmarknaden.

Vid uppföljningsperiodens inledning karaktäriseras den undersökta gruppen som en utsatt och marginaliserad grupp. Denna typ av grupp har ofta dåliga resultat i långtidsuppföljningar och studier har visat att de har svårt att röra sig från ett socialt marginaliserat liv till ett socialt integrerat liv. Med tanke på det kan den förhållandevis höga andelen personer i denna studie som gjort dessa förflyttningar tolkas som ett stöd för det perspektiv som menar att missbruksproblem inte är något statiskt eller kroniskt.

Läs hela forskningen i Nordic Studies on Alcohol and Drugs.