Forskare överraskad över våld mot kvinnor i Stockholms drogmiljö
NarkotikaMalin Wikström, webbredaktör Publicerad 12 okt 2017
Anke Stallwitz, professor i socialpsykologi, har studerat våld i olika länders drogmiljöer, bland annat i Stockholm. Hon är mycket överraskad över vad hon hittade i ett av världens mest jämställda länder.
I över tjugo år har Anke Stallwitz, professor i socialpsykologi vid Evangelische Hochschule i Freiburg, intresserat sig för olika länders drogmiljöer och framförallt våldet i dem. Hon började med att studera psykologi i Glasgow, och jobbade med behandlingsvård under studietiden. I sina studier fokuserade hon på drogbruk, främst på heroin. 2010 doktorerade hon och 2012 kom boken The role of community-mindedness in the self-regulation of drug cultures with a focus on the heroin scene on the Shetland Islands.
Svårt att få kontakt
Stallwitz har undersökt våld i drogmiljöer i Vancouver, Freiburg, Hamburg och på Shetlandsöarna och under 2017 har hon varit gästforskare på Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, SoRAD, vid Stockholms universitet. Valet föll på Stockholm eftersom staden är ungefär lika stor som Vancouver och har liknande levnadsstandard.
– Den stora skillnaden är att drogscenen är öppen i Vancouver. Där finns Downtown Eastside, som är känd för att vara en av de största öppna drogscenerna i västvärlden. Jag visste att drogpolitiken i Sverige är mycket sträng och jag antog att det har stort inflytande på drogscenen: hur drogbrukare beter sig mot varandra och hur de umgås. Jag förväntade mig att scenen är mindre öppen och finns under jorden, men jag kunde inte tro att det skulle vara så svårt att bygga upp tillit och kontakt. Det antar jag har mycket att göra med den svenska kulturen av skam och skuld runt drogbruk.
Anke Stallwitz samarbetade först med Svenska Brukarföreningen och efter att den upplöstes med Brukarföreningen Stockholm. Hon förväntade sig att hon kunde använda koncept och kunskap från samarbetet med Vancouver Area Network of Drug Users, men märkte snabbt att det krävdes betydligt mer tid för att bygga upp samarbetsrelationer i de svenska brukarmiljöerna.
Kan inte jobba öppet
Hittills har Stallwitz gjort 16 intervjuer med nuvarande och före detta brukare, samt säljare. Intervjuerna gjorde hon genom brukarföreningen, Stockholms sprututbyten, Kriminellas revansch i samhället KRIS och det intressepolitiska förbundet RFHL.
Hon intervjuade också experter inom drogområdet i Stockholm, så som forskare, medarbetare från sprututbyten, Socialdepartementet, polis och frivilliga organisationer. Hon kommer att fortsätta göra flera intervjuer med polis och brukare/säljare senare i år.
– På sprututbytena var folk hjälpsamma från första början, men det är förstås en skillnad mellan spututbyten och brukarföreningar. Brukarföreningen är en brukarförening, och om man är det i ett land som Sverige har man det inte lätt, man kan inte hantera drogfrågan så öppet som man kan i Kanada.
Också om Stallwitz övertygade informanterna om att de var anonyma och det de sade var konfidentiellt var det inte lätt att få dem att dela med sig av vad de visste om livet i Stockholms drogvärld.
– Folk visste mycket och jag visste det, jag visste att de till exempel var involverade i försäljning på väldigt hög nivå, men ändå berättade de inte så mycket. En del gjorde det, men flera lät bli. Jag var tvungen att intervjua dem flera gånger för att de skulle lita på mig och våga berätta. En kille träffade jag flera gånger och till slut sa han att jag kan komma med när han köper droger. Jag var med när han köpte heroin och han presenterade mig för sin langare. Det var en väldigt personlig och tillitsfull situation.
Våld mot kvinnor
I Vancouver sker droghandeln öppet på gatan, likaså våldet, till skillnad från Stockholm.
– I Stockholm finns antagligen inte färre brukare, men handeln och användandet är fragmenterat och anpassat till den svenska mentaliteten och drogpolitiken. Våld förekommer, men sällan öppet på gatan. Många har beskrivit sina egna upplevelser av våld, eller vad de har hört, och mycket låter ganska likt Vancouver.
Det handlar om slag, knivhuggningar, våldtäkter och användning av olika vapen. Den stora överraskningen för Stallwitz var ändå våldet mot kvinnor som också fanns i Vancouver, men som var mycket mer närvarande i Stockholm.
– Att det finns så mycket våld mot kvinnor i Stockholms brukarmiljö hade jag absolut inte förväntat mig. Jag antog att Sverige är ett jämställt samhälle, men märkte att det var precis tvärtom i drogvärlden. Kvinnor som använder droger är de lägsta som finns i det svenska samhället, särskilt om de injicerar. Om de också sysslar med sexarbete finns det ännu mer skam och skuld. Jag blev chockad när kvinnor beskrev sina upplevelser för mig och hur de har det på gatan. Oftast kan de inte använda i fred och på ett säkert sätt. Det finns inga konsumtionsrum, så som i Köpenhamn till exempel. Kvinnorna använder alltså på offentliga toaletter och utsätts för våld. Ofta stjäl manliga brukare droger av kvinnorna eller tvingar dem till sexuella handlingar. Omfattningen av våldet mot kvinnor hade jag inte hört om förut.
Styra istället för kväva
Efter att Stallwitz insåg att situationen är annorlunda för kvinnor, i jämförelse med de andra länderna som hon forskat i, fokuserade hon särskilt på kvinnor.
– Jag började träffa en grupp kvinnor på brukarföreningen för att utveckla ett tillvägagångssätt, för att skydda kvinnor i drogvärlden. Vi hade möten och under dem utvecklade vi en flyer. I det arbetet använde jag min kunskap från intervjuerna. Jag skrev det första utkastet och så tittade vi på det tillsammans och utvecklade det vidare. Det handlar om att identifiera farliga situationer för kvinnor och om rådgivning och anvisningar för hur de ska göra för att skydda sig. Där finns också adresser dit kvinnorna kan vända sig för att få stöd. Idén är att flyern ska delas ut på ställen som sprutbyten, metadonmottagningen, brukarföreningar och olika boenden.
Det polisen kunde göra är att utnyttja den sociala strukturen i drogscenen, till exempel genom att stärka andan av ”community-mindedness” i scenen, för att reducera drogrelaterat våld och för att styra scenen.
– Polisen i Vancouver är inte helt inne på skadereduceringslinjen, men i större utsträckning än man är i Stockholm. I Stockholm handlar det ganska mycket om att kväva scenen. Man utreder inte det sociala sammanhanget och utnyttjar det, men om man förstör den sociala strukturen kan man inte kontrollera scenen överhuvudtaget längre. Man kan inte stoppa scenen, bara forma den och polisen i Stockholm skulle kunna utnyttja den möjligheten betydligt mer.
Resultaten från Anke Stallwitz forskning är ännu inte publicerade.
– Jag kommer att publicera dem i vetenskapliga tidskrifter, men jag vill också gärna bidra till samhällsdiskussionen, eftersom tidskriftsnivån ofta är långt från verkligheten. Det är det som driver mig, att använda mina resultat i politik och behandling, inte bara producera för tidskrifter och den akademiska debatten.