I debatten om legalisering av cannabis i de nordiska länderna sticker Norge ut. Tröskeln för norska forskare att uttala sig i medierna tycks vara lägre än för kollegorna i exempelvis Sverige. popNAD:s seminarium om hur cannabisdebatten sett ut i nordiska medier samlade runt 100 deltagare.
Debatten om legalisering av cannabis har fått extra fart efter att de amerikanska delstaterna Colorado och Washington och även Uruguay har legaliserat bruk och innehav av cannabis. Dessa exempel visar på skillnader i hur en legalisering kan förverkligas i praktiken: den amerikanska legaliseringsvågen har tydliga marknadsliberala förtecken, medan Uruguay går in för ett system som delvis kan liknas vid de nordiska alkoholmonopolen.
Det märks på många håll att debattklimatet kring cannabis har förändrats under de senaste åren. EU:s femåriga forskningsprojekt om beroende och livsstilar, ALICE-RAP, gav våren 2014 ut ett policydokument där man uppmanar att ändra förbudspolitiken för att förbättra folkhälsan. I rapporten diskuters bland annat kvalitetskontroll av narkotika och pålitliga distributionskanaler, något som var otänkbart för bara ett tiotal år sedan.
Det är samma argument som används om och om igen. Forskning används i debatten, men bara sådan som stöder den egna ståndpunkten
Uttalanden från högt uppsatta politiker, som president Obamas kommentarer förra våren, har en stor effekt på cannabisdebatten och blåser liv i den ytterligare.
En frånvaro av forskare
Ser vi på Norden har cannabis diskuterats flitigast i Danmark och Norge. Sedan 2004 har Danmark visserligen gått in för hårdare tag mot både försäljare och köpare på Pusherstreet (se Task Force Pusherstreet), men samtidigt har diskussionen om kontrollerad försäljning av cannabis nått de politiska rummen i Köpenhamn. Kommunen, med borgmästaren Frank Jensen (socialdemokraterne) i spetsen, har tre gånger ansökt om tillstånd av den socialdemokratiska regeringen för ett experiment med kontrollerad försäljning – och fått avslag varje gång.
Också i Norge har diskussionerna fått spaltutrymme i medierna. Intressant med de norska exemplen är forskarnas närvaro i den allmänna debatten. Jørgen Bramness, forskningsdirektör vid Senter för rus- og avhengigehetsforskning, är en av de forskare som varit aktiva i den norska debatten. Han säger att akademiker gärna deltar, men att politikerna har varit osynliga i debatten. Den översikt som Bramness gjort över 250 norska tidningsartiklar under de senaste tre åren visar att debatten varit livlig, men förutsägbar.
– Debatten blir förutsägbar efter att man läst några debattartiklar. Det är samma argument som används om och om igen. Forskning används i debatten, men bara sådan som stöder den egna ståndpunkten. Evidensen kring cannabis är inte helt klar och det finns många motsägelsefulla studier, säger Bramness.
I grannlandet Sverige däremot är cannabis inte ett lika hett debattämne, utan debatten förs främst på informella forum på webben, exempelvis på Flashback. Då frågan lyfts upp i mainstreammedier är det ofta i nyhetsartiklar och inte på debattsidorna.
– Cannabis debatteras inte mycket i medierna, utan rapporteringen tar ofta avstamp i en restriktiv konstruktion av cannabis, säger Josefin Månsson från Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD). Hon analyserar som bäst diskussioner om cannabis på internet och menar att diskussionen där förs som i opposition mot svensk narkotikapolitik.
Månsson påpekar att frågan om cannabislegalisering inte ägs av ett parti eller en viss ideologi. Argument för legalisering hittas längs med hela det politiska spektrumet. Det kan vara fråga om frihet för individen eller om att minska skador orsakade av kontrollpolitiken.
Jag anser det vara ett stort problem i Sverige, jämfört med USA eller Storbritannien, att forskare inte syns överhuvudtaget, och det gäller inte bara i narkotikafrågor
Det tycks finnas en skillnad i debattklimatet i de nordiska länderna ifråga om forskarnas deltagande i debatten. Det fria norska klimatet överraskar.
Stort problem att forskare inte syns
– I Sverige används polisen oftare än forskare som experter. Det är inte så många forskare, särskilt inte unga, som vågar ta ställning. Forskare är ganska rädda att hamna på en svart lista, säger Månsson.
Johan Anderberg, journalist på nyhetsmagasinet Fokus och författare till boken Cannabusiness, säger att denna rädsla är ett av de stora problemen i Sverige just nu.
– Jag anser det vara ett stort problem i Sverige, jämfört med USA eller Storbritannien, att forskare inte syns överhuvudtaget, och det gäller inte bara i narkotikafrågor, säger Anderberg.
– Många av debattörerna på Flashback ligger närmare den vetenskapliga konsensus som råder kring cannabis i resten av världen. Åsiktsmonopolet i medierna är väldigt starkt, men också svårt att upprätthålla, fortsätter Anderberg.
Flashback är känt som ett liberalt debattforum, som lockar till sig en särskild typ av debattörer. Det finns även debattörer som är för den nuvarande narkotikapolitiken, men de är få, påpekar Månsson.
– Det är lite fokus på fördelarna av cannabis och man lyssnar inte på internationell expertis. Jämfört med andra policyområden så är narkotika ett väldigt politikerstyrt område. Det finns ju ingen politiker som har en åsikt om vilken höftoperation som är bäst, säger Anderberg.
Kontrollpolitikens skadeverkningar tas upp som ett argument för legalisering särskilt i diskussionerna på webben. En orsak till det kan vara att brukare sällan hörs i mainstreammedier. De informella forumen på webben ger utrymme för denna grupp.
– Den dag då en röststarkare grupp drabbas av kontrollpolitiken får vi se vad som händer. I USA till exempel höjde studerande sina röster mot kontrollpolitiken, säger Anderberg.
Diskussionen i Finland har inte varit lika livlig som i övriga Norden och har snarare berört straffskalor än legalisering eller avkriminalisering.
– I Finland lanserades i början av 2014 ett medborgarinitiativ för att avkriminalisera bruk och innehav av cannabis. 50 000 underskrifter garanterar att ett dylikt initiativ tas upp till behandling av riksdagen. De första två månaderna samlade initiativet ca 18 000 namn, men sedan minskade takten. Knappt 25 000 personer undertecknade till slut adressen. Det berättar om hur ivrig man är att aktivt ta ställning till den här frågan i Finland, säger Christoffer Tigerstedt från Institutet för hälsa och välfärd i Finland.
Julius von Wright
Publicerad 18.9.2014
Diskussionen ordnades i samarbete med Norden i Fokus som ett sidoevent till konferensen Nordic Alcohol and Drug Researchers’ Assembly (NADRA) i Stockholm 27-29.8.2014