Nordiskt samarbete om integration och inkludering

Coronapandemin drabbar socioekonomiskt utsatta grupper i högre utsträckning

Integration Corona

2 jun 2020

Vid samhällskriser drabbas socioekonomiskt utsatta grupper i högre utsträckning än övriga befolkningen, och den ojämlikhet i hälsa som redan finns tenderar att öka på både kort och lång sikt. Bland annat påverkar arbets- och bostadssituation smittrisk och smittspridning, visar en rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES).

Socioekonomiskt utsatta grupper kan av olika anledningar ha svårt att ta hänsyn till rekommendationer om fysisk distansering och självisolering, vilket påverkar smittrisk och smittspridning. För att kunna distansera sig, och vid behov isolera sig, behöver personen ha ekonomiska förutsättningar och en bostadssituation som gör det möjligt.

Människor i socioekonomiskt utsatta grupper har ofta låginkomstarbeten, ofta inom kontaktyrken där de arbetar nära andra människor. De har svårt att göra arbetet hemifrån och har därför lättare att exponeras för smitta. Även resan till arbetet, om den sker i kollektivtrafik, är en smittrisk. Dessutom kan låg inkomst och osäkra anställningsförhållanden påverka möjligheten att stanna hemma vid symtom på sjukdom.

Trångboddhet ökar smittorisk

Trångboddhet är vanligt i socioekonomiskt utsatta områden och försvårar möjligheten till social distansering och isolering vid smitta. Exempelvis visar en rapport från Boverket att 40 procent av invånarna i Spånga-Kista bor trångt. Det är också vanligare att bo över generationsgränserna, vilket kan öka risken för äldre i dessa hushåll att smittas av covid-19.

– Det saknas ännu konkreta råd för hur trångbodda hushåll kan minimera smittrisken för covid-19. WHO har publicerat rekommendationer kring vård av covid-19-patienter i hemmet, och här finns en del förhållningsregler som kan tänkas vara tillämpbara vid trångboddhet, säger Wenjing Tao, utredare på enheten för hälsoläge och vårdbehov, CES.

Hemlöshet

De som saknar bostad och är hemlösa är särskilt utsatta för covid-19 eftersom de ofta vistas på offentliga platser. Möjligheten att följa rekommenderade hygienrutiner är begränsad på grund av att de inte har tillgång till utrymmen för personlig hygien. De härbärgen och tillfälliga boenden som finns är ofta trångbodda och ökar risken för smittspridning, liksom på de anläggningar där mat serveras. Dessutom är alkohol- och substansmissbruk vanligt bland hemlösa, med risk för smittspridning om sprutor och andra instrument delas.

Bland hemlösa och personer med alkohol- eller substansmissbruk är det generella hälsotillståndet ofta nedsatt, vilket leder till att de blir mer mottagliga för infektionssjukdomar och riskerar att insjukna i allvarliga symtom.

­ – Därför är det viktigt att se till att hemlösa har tillgång till hygienfaciliteter, att personal som arbetar med hemlösa har tillgång till skyddsmaterial och får all möjlighet till att arbeta vårdhygieniskt. Och det ska finnas en plan för var hemlösa kan få hjälp om härbärgen och soppkök stängs och att möjligheter till akutboende ges vid behov av isolering, säger Wenjing Tao.

Kroniska sjukdomar är vanligt

Eftersom förekomst av rökning och kroniska sjukdomar är vanligare bland socioekonomiskt utsatta grupper än i övrig befolkning, är många i riskgrupp för covid-19. Dessutom finns det risk för att de söker vård i ett senare skede, vilket kan medföra en högre risk för allvarlig sjukdom eller dödlighet som följd. Bidragande faktorer till att det är så kan bero på dålig kunskap om sjukvårdssystemet, stigmatisering och misstro mot hälso- och sjukvård.

– För att möta socioekonomiskt utsatta och marginaliserade grupper, som oftast drabbas först och hårdast både gällande ekonomiska konsekvenser och hälsorisker, behövs riktade samhällsinsatser till dessa grupper, säger Wenjing Tao.

Ladda ner rapporten

Texten är hämtad från Folkhälsoguiden.

FacebookXLinkedInEmailPrint

Följ oss på sociala medier: