Coronapandemins påverkan för arbetet mot segregation

Det finns en medvetenhet om att den kris som samhället nu upplever innebär att skillnaderna mellan människor ökar. Det har exempelvis uppmärksammats att boende i vissa områden med socioekonomiska utmaningar har drabbats hårdare av smittspridningen av covid-19. Det blir tydligt att människor har olika förutsättningar att skydda sig mot viruset. Det finns en rad socioekonomiska utmaningar gällande trångboddhet, många har yrken där det inte går att arbeta hemifrån, det finns redan hälsoutmaningar och det fanns inte tillgång till relevant
information på olika språk från start.

Coronakrisen kan därför slå hårdare, inte minst ekonomiskt och socialt, mot redan utsatta grupper och det kan ge konsekvenser även på längre sikt. Det handlar bland annat om att skolan kan få svårt att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag vid längre tid av distansutbildning. Det kan också handla om att många  förlorar sin arbetsinkomst eftersom de arbetar under osäkra anställningsförhållanden eller i särskilt drabbade branscher, som tjänste- och servicesektorn. Det kan fördjupa den ojämlikhet som redan finns, och leda till ytterligare segregation. Det finns en tendens till stigmatisering av områden med socioekonomiska utmaningar till följd av corona, vilket är oroväckande. Ett samhälle som är segregerat är ett samhälle som glider isär. Det påverkar känslan
av gemenskap, trygghet och tillit. ”Vi-och-dom”-uppdelning är inte konstruktivt för ett samhälle som ska hålla samman.