Färsk rapport om arbetskraftsinvandring visar på frågetecken på den svenska arbetsmarknaden

Delegationen för migrationsstudier (Delmi) belyser i en färsk rapport arbetskraftsinvandringen till Sverige sedan millennieskiftet. Rapporten fokuserar på arbetskraftsinvandring från tredjeland, det vill säga länder utanför EU och EES. Särskild vikt läggs vid den omfattande reform som trädde i kraft år 2008, då tonvikten flyttades från statlig kontroll till arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft som ett avgörande kriterium för att få jobb i Sverige.

Reformen från 2008 byggde på att anställningen skulle göra det möjligt för arbetstagaren att försörja sig, samt att lön och anställningsvillkor skulle motsvara branschens nivå i Sverige generellt. Försörjningskravet låg fram till 2022 på 13 000 kronor i månaden, men skärptes hösten 2023 till 27 360 kronor. Ytterligare en höjning planeras inom kort.

Reformen från 2008 medförde en ökning av antalet arbetskraftsinvandrare. Arbetskraftsinvandrare som vistas kortare än ett år folkbokförs inte, men efter reformen folkbokfördes flera vilket tyder på att en större andel stannade längre i Sverige. Efter reformen ligger andelen folkbokförda arbetskraftsinvandrare från tredje land på 30–35 procent, och det är på den gruppen som statistiken i rapporten vilar, eftersom icke-folkbokförda inte förekommer i Statistikmyndigheten SCB:s registerdata.

Behovet av vidare utredning

I genomsnitt hade arbetskraften från tredjeland lika höga eller högre förvärvsinkomster jämfört med kärnarbetskraften. Två tredjedelar av dem som anlänt efter reformen 2008 klarade av att uppfylla försörjningskravets minimum. Samtidigt saknade en betydande del registrerade förvärvsinkomster under sitt första år i Sverige. Rapporten konstaterar att detta är anmärkningsvärt, eftersom uppehållstillståndet i Sverige är kopplat till en anställning som ger lön.

Vissa av dem som inte genast hittade jobb lyckades få anställning med tiden, men en betydande grupp saknade registrerad sysselsättning flera år efter att de anlänt till Sverige som arbetskraftsinvandrare.

Exakt hur dessa personer försörjer sig har rapporten inte kunnat utreda, men den belyser behovet av mer kunskap om denna grupp – hur de försörjer sig och hur de lyckas stanna i landet trots att de inte verkar uppfylla kraven för arbetstillstånd. Rapporten föreslår att utreda möjligheten att samköra data från Migrationsverket och Skatteverket för att beskriva även icke-folkbokförda arbetskraftsinvandrares ekonomiska situation, vad de arbetar med och var i Sverige de är verksamma.

Foto: MonkeyBusiness/Mostphotos