Kunskapsöversikt: Nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden

Efterfrågefaktorer rör främst arbetsmarknadens utveckling, konjunkturläge och diskriminering. Policyfaktorer kan också påverka
etableringen; det gäller till exempel mottagnings- och ersättningssystem samt barnomsorg. Viktiga lärdomar för Arbetsförmedlingen är att etableringsinsatserna bör bygga vidare systematiskt på varandra i större utsträckning än idag och att handläggartäthet är väsentligt. En bra samordning och individanpassning är också viktiga förutsättningar för en framgångsrik etablering. Ökad handläggartäthet, intensifierad sök- och matchningshjälp, jobbcoachning, arbetspraktik och subventionerade arbeten är några insatser, som förefaller ha positiva effekter. Det finns dock överlag begränsad kunskap om vilka insatser som fungerar bra.

Eftersom etableringstiden är längre för kvinnor än män är en del av utmaningen att öka kunskapen kring hur man kan få till stånd en jämställd och hållbar arbetsmarknadsetablering. Det finns få studier som visar vad som fungerar och inte fungerar samt för vem och varför. Dessa kunskapsluckor bör täppas till. För att uppnå det behöver både existerande och framtida insatser utvärderas, inklusive med avseende på
hur de påverkar möjligheterna för olika grupper. I synnerhet är det intressant och viktigt med utvärderingar som undersöker om insatserna
inom etableringen lyckas hjälpa de individer som bäst behöver det, det vill säga de som typiskt sett har svårast att etablera sig på
arbetsmarknaden. Här ingår i första hand kvinnor och lågutbildade, men också till exempel de som kommer ut på arbetsmarknaden under en
lågkonjunktur. En annan kunskapslucka som bör adresseras framöver är validering.

Författare: Maria Cheung, Magnus Rödin, Hanna Thunström och Linnea Wickström Östervall