Trots ett gemensamt asylsystem inom EU finns det utrymme för medlemsstaterna att tolka och implementera dessa regler i respektive nationell lagstiftning. Rapporten analyserar på vilket sätt den svenska lagstiftaren och lagstiftarna i andra medlemsstater har använt bedömningsmarginalen som EU-rätten och Europakonventionen tillåter när det kommer till olika aspekter av asyl. Studien fokuserar på skyddsgrunder, tillgång till uppehållstillstånd och familjeåterförening. Syftet med rapporten är också att analysera hur Sveriges asylregler avviker från de minimiregler som EU-rätten och folkrätten ålägger. Rapporten analyserar övriga EU-länder, med fokus på Danmark, Tyskland och Grekland.