Svårt att hantera missbruksproblem inom äldreomsorgen

Alkoholkonsumtionen bland personer 65 år och äldre har ökat i Sverige, även bland de allra äldsta. Fler riskkonsumenter och mer alkoholrelaterade skador bland äldre ställer och kommer att ställa krav på ökade insatser riktade till äldre personer med missbruksproblem. Livslängden ökar och personer med missbruksproblem förväntas leva längre och bli i behov av äldreomsorgens insatser.

Äldreomsorg inte missbruksvård

I de svenska kommunerna är det biståndshandläggarnas uppdrag att bedöma en äldre persons omsorgsbehov och därefter är det hemtjänstpersonal som utför de insatser som beslutats. Äldreomsorgens uppgift är att ge god omsorg till äldre personer som behöver hjälp i vardagen. Däremot finns inte något uppdrag att bedriva missbruksvård.

Missbruksvården utförs av andra enheter inom socialtjänsten. Emellertid kan omsorgsbehovet påverkas av att en äldre person har alkoholproblem. Vardagen kan påverkas på ett sätt som innebär behov av mer insatser. Äldreomsorgen kan bistå med inköp, städning, promenader, ledsagning och hjälp med den egna kroppen som dusch och medicinutdelning.

Insatserna är utformade för att hjälpa äldre som på grund av sjukdom och ålderssvaghet har svårt att klara sin vardag, inte för äldre personer med mer invecklade sociala problem såsom alkoholmissbruk.

Töja på insatserna

Samtidigt som riktlinjerna för bedömningen är generella, ska en individuell bedömning göras för varje person som ansöker om hjälp från äldreomsorgen. De biståndshandläggare som intervjuades i studien menar att de utgår ifrån vad personen själv klarar och vad den äldre behöver hjälp med. Missbruket påverkar dock den egna förmågan och biståndshandläggarna menar att missbruket är en aspekt av helheten som påverkar biståndsbedömningen. De försöker därför på olika sätt anpassa insatserna och töja på tidsramen för hjälpen.

Alla äldre är inte intresserade av hjälp från äldreomsorgen även om de är i behov av omsorg. Är den äldre personen inte intresserad av behandling eller andra insatser för sitt missbruk kan inte biståndshandläggarna agera. Den äldres självbestämmande är överordnat. Trots det försöker biståndshandläggarna ibland på olika sätt komma i kontakt med den äldre. De kan sätta in insatser som matlåda och tillsynsbesök för att skapa en relation till personen för att så småningom kunna få den äldre att ta emot fler insatser. Eftersom det är den äldres självbestämmande som är vägledande blir det en balansgång mellan frivillighet och påtvingade insatser.

Behandlingsprogram för äldre

Det finns en åldersdiskriminering i samhället som osynliggör äldres olika behov och möjligheter. Få insatser finns som är riktade till äldre med missbruksproblem. Internationell forskning har visat att behandlingsprogram riktade specifikt till äldre personer fungerar bättre än program som riktar sig till alla åldersgrupper. Samarbete mellan äldreomsorg och missbruksenheter förekommer mycket sparsamt i kommunerna. Lite tid läggs ner på att motivera en äldre person att ta emot hjälp för sitt missbruk. Många gånger ses insatserna som uttömda, särskilt för personer med ett långvarigt missbruk.

Om äldreomsorgen ska vara en del av missbruksvården krävs utbildning och handledning och behandlingsprogram riktade till äldre med missbruksproblem. För att äldre inte ska falla  mellan stolarna behövs tvärprofessionella team som kan arbeta direkt med de äldre i deras hem.