Kliniska prövningar, ofta så kallade RCT-studier (randomized controlled trials), används för att motivera nationella riktlinjer för behandlingsmetoder, men deltagarna i studierna beskrivs sällan. Stränga exklusionskriterier gör att de flesta som faktiskt är i behandling inte skulle kunna delta i studierna.
Bara 4 procent av klienterna inom alkoholmissbruksvården i Stockholms län uppfyller helt och hållet kriterierna för att delta i kliniska prövningar, visar en svensk studie. Resterande 96 procent uppfyller minst ett av de 10 studerade kriterierna och 92 procent uppfyller minst ett av de fem vanligaste kriterierna för uteslutning, som till exempel att ha genomgått tidigare behandling eller som att inte vara tillräckligt motiverad. Överlag är kliniska prövningar ofta baserade på grupper med lindrigare alkoholproblem, medan de som deltar i behandling ofta har svårare problem.
– Jag blev inte överraskad av resultatet. Även tidigare studier visar på att det är många som blir exkluderade, så det var som jag förväntade mig, säger Jessica Storbjörk, forskaren bakom studien och verksam vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) vid Stockholms universitet.
Problem kan uppstå då behandlingsmetoder visar sig vara framgångsrika för en liten grupp, men förväntas fungera för alla.
“Riktlinjerna borde vara tydligare med vilken forskning de rekommenderade metoderna baserar sig på och för vem de passar bäst”Jessica Storbjörk |
– Resultaten i kliniska prövningar baserar sig på en mindre grupp patienter, medan de som är i behandlingen är en mycket större och annorlunda grupp. Det är svårt att säga med säkerhet att det som har fungerat på den här gruppen också passar för resten, säger Storbjörk.
Forskningen säger vad vi ska göra på gruppnivå, men inte vad som är lösningen i enskilda fall, påminner Storbjörk och ger kognitiv behandlingsterapi, som rekommenderades i de förra riktlinjerna, som ett exempel.
– Tänk dig en person som har levt ett riktigt hårt liv ett tag på gatan och kommer till behandling. Då kan det vara väldigt svårt att sätta sig ner direkt och samtala. Då behöver man kanske bara en säng och mat den första månaden innan man kan ta detta samtal, säger Storbjörk.
Förtydliga riktlinjerna
I Sverige strävar man till att det ska finnas nationella riktlinjer för vilka behandlingsmetoder som ska användas och därför är detta forskningsområde så viktigt, menar Storbjörk. Socialstyrelsen reviderar som bäst sina nya riktlinjer för den svenska missbruks- och beroendevården. Riktlinjerna ska ”stimulera användandet av vetenskapligt utvärderade och effektiva åtgärder”, skriver generaldirektör Lars-Erik Holm i inledningen. Det är här som de kliniska prövningarna kan bli problematiska. Storbjörk säger att riktlinjer som dessa borde bättre presentera vad och vem studierna baserar sig på.
– Riktlinjerna borde vara tydligare med vilken forskning de rekommenderade metoderna baserar sig på och för vem de passar bäst. Då finns det en möjlighet för praktikerna att välja metoder som de tror att kan fungera för just den patienten.
Nytt forskningsområde
Forskningsområdet är relativt nytt. Det finns inte mycket tidigare forskning att stöda sig på, men det kommer hela tiden mera.
– Det finns inte många studier som specifikt ser på kriterierna för uteslutning och knappt något från Norden, det som finns är framförallt från USA. Inom andra områden, som medicin, är studier som dessa vanligare, men inom missbruksvården är de är ännu ovanliga, säger Storbjörk.
Julius von Wright
Publicerad 27.3.2015
