Dags att minska stigmatiseringen av alkoholberoende

Alkoholberoende är vanligt förekommande, och orsakar stort lidande både för den drabbade individen, och närstående. Tyvärr söker få vård för sina alkoholproblem. Beräkningar från Danmark och Sverige visar att vården endast når 10 – 20 % av alla drabbade. Detta trots att vården är tillgänglig och förenad med ingen (Danmark) eller låg (Sverige) ekonomisk kostnad. Även i ett internationellt perspektiv ses mycket låg vårdsökande för alkoholberoende. Det är alltså mycket angeläget att bättre förstå skälen till att man inte söker hjälp.

Stigma och skam som avgörande barriärer

I en studie med 1594 vuxna danskar fann vi att stigma och skam är de vanligaste barriärerna till att söka hjälp för alkoholproblem. Detta stämmer väl med forskning från Sverige, Storbritannien och USA, där liknande resultat ses. Vi fanns även könsskillnader, där kvinnor med högre svårighetsgrad av alkoholberoende i större utsträckning än män rapporterade rädsla för negativa konsekvenser av vårdsökande. Barriärerna att söka vård verkar alltså vara högre för kvinnor i jämförelse med män. Detta stämmer väl överens med observationen att en större andel män än kvinnor söker traditionell beroendevård.

Våra studier visar att konsekvenserna av stigmatiseringen är mer omfattande än vad som tidigare varit känt. Utöver att stigma är ett viktigt hinder för att söka vård, så visar vår andra studie att stigma även spelar roll för att söka hjälp från vänner och familj för att lösa sina alkoholproblem. Vi fann således, att lägre grad av stigma var associerat med högre sannolikhet både till att söka professionell hjälp och även informell hjälpsökande. Vår tredje studie visar att nivå av stigma också är associerat med stöd till andras hjälpsökande, där lägre nivå av stigma är associerat med en högre sannolikhet för att aktivt stödja den drabbade. Bland män fann vi att högre nivå av stigma var associerat med en högre sannolikhet att undvika den drabbade.  Konsekvenserna av stigmatiseringen av alkoholberoende bildar således en ond cirkel. Den drabbade drar sig för att söka det stöd – både professionellt och från närstående, som kan hjälpa till en förändring. Omgivningen i sin tur undviker och erbjuder inte stöd på samma sätt som man kanske gör för andra svårigheter i livet.

Hur kan vi minska stigmatisering?

För psykiatriska tillstånd, som exempelvis depression, ses en minskning av stigmatisering över tid. Oroväckande nog har stigmatiseringen av alkoholberoende varit oförändrad de senaste 30 åren. Aktuell forskning visar tvärtom att alkoholberoende är bland de mest stigmatiserade psykiatriska diagnoserna.

Här finns alltså ett stort behov att göra mer för att minska stigmatiseringen av alkoholberoende.

• Kunskapen om alkoholberoende och stigma behöver öka – både i den allmänna befolkningen, och bland personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Två specifika aspekter som kan minska stigma är att öka kunskapen om hur heterogent alkoholberoende är – att detta är ett tillstånd av olika svårighetsgrader, och att de allra flesta också återhämtar sig.
• Språk är viktigt. Stigmatiserande termer som missbrukare bör inte användas, utan adekvat terminologi som skadligt bruk eller beroende.
• Erbjud mer alkoholbehandling inom primärvården. Vår studie om vårdpreferenser visar att primärvården är ett alternativ som både individer som rapporterar hög och låg grad av stigma föredrar. Detta kan även minska den strukturella stigmatiseringen. Det finns modeller, exempelvis 15-metoden som är utvärderad i en svensk kontext och där implementering pågår i Danmark.
• Stärk och utveckla stödet till närstående. Här finns bland annat IQs initiativ Alkoholsnacket som erbjuder råd via internet, och CRAFT programmet, som är ett stödprogram som syftar både till att förbättra den närståendes hälsa och stödja den närstående att hjälpa personen med beroende att söka hjälp.

Artikeln är skriven av

Sara Wallhed Finn, legitimerad psykolog och medicine doktor vid Unit of Clinical Alcohol Research, Institute of Clinical Research, University of Southern Denmark samt Karolinska Institutet, Sverige

&

Anette Søgaard Nielsen, professor vid Unit of Clinical Alcohol Research, Institute of Clinical Research, University of Southern Denmark samt Psychiatric Hospital, University Function, Region of Southern Denmark

på uppdrag av PopNAD