Alkoholens skador på andra – ett perspektiv i uppsving

Alkohol

Publicerad 3 apr 2014

Alkoholens skador på andra än själva brukaren är ett perspektiv som fått mycket uppmärksamhet på sistone. Inte bara forskningen, utan även samhällsdebatten i stort har hakat på. Christoffer Tigerstedt från Institutet för hälsa och välfärd (THL) skriver om faktorer som kan ligga bakom intresset för det nya perspektivet ”Harms to others”.

”Alkoholens skador på andra”, ”alkoholens tredjepartsskador”, ”passivt drickande” – kärt barn har många namn. Alla syftar de på att de negativa verkningar alkoholbruk har drabbar också andra än den som tömmer glaset. Det kan vara fråga om familjemedlemmar, närstående, vänner, grannar, akutvårdare, hemvårdare, taxichaufförer, poliser, kollegor, arbetsplatser eller samhällsekonomin.
Alkoholens skador på andra – harms to others – har på kort tid seglat upp som ett nytt perspektiv inom alkoholforskningen och vunnit genklang också i samhällsdebatten. Det behändiga uttrycket ”harms to others” eller ”harms from others” har blivit en politiskt laddad term.

Forskningen

Varför just nu, kan man fråga sig. Svaret är: av flera orsaker. Forskningen har sin egen andel i att de oönskade effekter alkoholen har på den sociala omgivningen inte trätt tydligare fram. Inom medicinen har man koncentrerat sig främst på den drickande patienten, inte på folk runt omkring patienten. Den samhällsvetenskapliga forskningen har bidragit till att man i enlighet med maximen ”don’t blame the victim” har undvikit att skjuta ansvaret för andras människors lidande på alkoholmissbrukaren.


Målet får inte vara att slå ner på enskilda individer, som har problem med alkohol. Det är de negativa följderna som skall förebyggas.


Etiken

Vidare: i den ekonomiska effektivitetens namn har man på senare år mer och mer betonat att alkoholproblemen utgör ett veritabelt slöseri med allmänna och privata samhällsresurser, det må sedan gälla sjukfrånvaro, invalidpensioner, våldsbrott och så vidare. Denna synpunkt hänger samman med att man numera lättare än tidigare är redo att ställa individen till svars för de konsekvenser hans eller hennes beteende har. Det anses etiskt korrekt att betrakta den skadevållande alkoholbrukaren som åtminstone delansvarig för andras lidande. Eller, hårdare uttryckt: vi tänker mera i termer av ”blame the drinker”.

Politiken

Slutligen har slitningarna mellan alkoholindustrin och folkhälsoförespråkarna gjort sitt till. Den ökade insikten om att alkoholbrukets negativa verkningar drabbar medmänniskor och samhällets institutioner har börjat användas som ett alkoholpolitiskt tillhygge av social- och hälsopolitiskt orienterade intressenter. Deras motståndare, dvs. representanter för den allt aktivare och aggressivare alkoholindustrin, vill ju förståeligt nog ogärna höra talas om hur alkoholbrukets negativa effekter har en tendens att multiplicera sig i de mest olika sociala sammanhang.

Social konsumtion, sociala skador

För alkoholbruk är ett ytterligt socialt fenomen. Detta gäller inte bara våra positiva dryckeserfarenheter. Också de negativa följderna av drickandet är på ett grundläggande och nog så komplicerat sätt sociala till sin karaktär. De fortplantar sig som ett mycel i olika delar av samhällskroppen, i den lilla familjen, i grannskapet och på allmänna platser, i social- och hälsovårdssystemet, i den offentliga och privata ekonomin.

Att vinna insikt om skadornas sociala dynamik är viktigt. Det kan hjälpa oss att bättre komma åt skadorna och lidandet, oberoende av vem som utsätts för dem. Målet får inte vara att slå ner på enskilda individer, som har problem med alkohol. Det är de negativa följderna som skall förebyggas.

Christoffer Tigerstedt, Institutet för hälsa och välfärd (THL)

Publicerad 3.4.2014

 

Läs också: Tom Kettunens kolumn Konsekvenstänkandet som en moralisk korruption

 

 

FacebookXLinkedInEmailPrint