Ny rapport utforskar hur nordiska städer hanterar urban segregation

Utifrån studien kan man dra slutsatsen att det är en komplex och utmanande uppgift att motverka segregation och skapa mer socialt inkluderande städer. Viktiga förutsättningar för ett effektivt genomförande av policy- och planeringsinsatser är bland annat ett nära samarbete mellan relevanta aktörer på olika nivåer inom beslutsfattande och planering (nationell, regional, kommunal nivå) samt att invånare och andra centrala intressenter engageras genom hela planeringsprocessen. Mats Stjernberg, Senior forskare på Nordregio, understryker att urban segregation är beroende av många olika faktorer som alla är kopplade till varandra:

Ökad segregation i städer hänger samman med ökade sociala ojämlikheter i samhället mer generellt. För att komma till rätta med segregationen krävs därför övergripande insatser som omfattar olika politikområden såsom bostadspolitik, utbildning, sysselsättning, socialpolitik och integration, samt fysisk planering för att förbättra lokala livsmiljöer.

Strategier för att motverka urban segregation och främja social inkludering

Den färska studien visar att det inte finns något universellt recept för att skapa socialt hållbara städer, och att olika metoder har sina fördelar och begränsningar. Exempelvis kan insatser i den fysiska livsmiljön ha flera positiva effekter för att förbättra de lokala levnadsvillkoren och stadsdelarnas livskraft, särskilt om invånare och aktörer är engagerade i planeringen av sina lokala livsmiljöer. Men när det gäller att ta itu med den mer komplexa frågan om segregation i städer, som har att göra med bredare strukturella orsaker som större social ojämlikhet, verkar effekterna av insatser i den fysiska livsmiljön vara ganska begränsade och skulle också behöva stödjas av insatser inom andra relevant policyområden.

Ett holistiskt, sektorsövergripande angreppssätt är avgörande för att effektivt ta itu med segregation i städer, och detta kräver långsiktig planering och kontinuerliga insatser som sträcker sig bortom den begränsade tidsramen för enskilda projekt, fortsätter Mats Stjernberg, Senior forskare på Nordregio.

Risker med att mäta urban segregation

Olika typer av indikatorer för att mäta segregation kan spela en viktig roll och ge en mer nyanserad förståelse av utvecklingsmönster och trender och belysa platsspecifika utmaningar. Men samtidigt är det viktigt att inse vilka begränsningar och potentiella risker det finns med indikatorer.

När man hanterar en komplex fråga som segregation finns det en risk för att man drar alltför förenklade slutsatser, inklusive en felaktig diagnos av orsak och verkan. En annan viktig aspekt gäller indikatorernas potentiella oavsiktliga konsekvenser, till exempel finns det en risk (särskilt om indikatorerna är öppet tillgängliga) att indikatorer kan ytterligare stigmatisera utsatta områden, säger Mats Stjernberg.

Av denna orsak bör indikatorerna utformas och användas på ett sätt som gör att de inte riskerar att förstärka boendesegregationen. Exempelvis är det viktigt att komplettera (kvantitativa) indikatorer med annan typ av kunskap och mer kvalitativa insikter.

Studien bygger på en flerfallstudieansats och undersöker 13 områden i de fem nordiska länderna. Studien fokuserar på fyra huvudteman:

1. Det första temat handlar om hur det nordiska policylanskapet ser ut vad gäller policyer som syftar till att motverka segregation och främja social inkludering i städer.
2. Det andra temat rör indikatorernas och datans roll.
3. Det tredje temat utforskar policyer, strategier och planeringsmetoder för medborgardeltagande och medborgarinvolvering som används för att stärka inkluderingen i både nybyggda och befintliga stadsdelar.
4. Det fjärde temat handlar om arkitekturens och designens roll, och mer specifikt de byggda miljöinterventioner som städer använder som svar på utmaningarna med urban segregation och social inkludering.

Läs hela studien här (på engelska): Beyond segregation: Nordic approaches to socially inclusive cities | NVC