Platsen och boendets påverkan på nyanländas arbetsmarknadsetablering
Housing
20 Jun 2018
Sedan 1994 har personer som beviljats uppehållstillstånd i Sverige kunnat välja om de vill bosätta sig på egen hand eller få en kommunanvisning av ansvarig statlig myndighet. Likaså kan personer som söker asyl i Sverige välja att bosätta sig på egen hand i väntan på beslut om uppehållstillstånd (EBO) istället för att bo på anläggningsboenden (ABO). Dessa två parallella principer, migrantens möjlighet att välja var den vill bo samt principen att staten planerar var en individ bosätter sig, är centrala för det svenska mottagningssystemet.
I kölvattnet av den internationella flyktingkrisen 2015 har kritiken mot EBO-lagen intensifierats. Socialdemokratiska kommunpolitiker har krävt att lagen ska avskaffas så att asylsökande inte längre ska kunna bosätta sig på egen hand och i sitt första maj-tal 2017 sade också statsminister Stefan Lövfen att det är dags att riva upp EBO-lagen. Andra förespråkar en mellanväg, till exempel har justitieminister Morgan Johansson föreslagit att socialtjänsten ska göra en bedömning av de bostäder som asylsökande själva ordnar. Liberalerna vill att kommuner ska kunna stoppa flyktingar från att fritt kunna bosätta sig i så kallade utsatta områden.
Detta reser också frågor som vilka fördelar och nackdelar som de olika typerna av boende har för nyanländas arbetsmarknadsetablering och hur aktuella förändringar av migrations- och integrationspolitiken påverkar boendesituationerna? Finns det andra lösningar än att avskaffa EBO eller förbjuda människor att bosätta sig i vissa områden? Hur skulle de i så fall se ut? Dessa frågor diskuteras i promemorian.
Författare: Jennie K Larsson
Share
