”Vi måste sluta tänka vi och dem”

I Norge finns det runt 880 000 invandrare som kommer från 221 olika länder, i det räknar man även in norskfödda barn vars föräldrar har invandrat. Det är en mångfacetterad grupp av människor med olika bakgrund och erfarenheter.

– En del kommer från moderna välfärdssamhällen, andra från rurala områden. Vissa har kanske varit i Norge flera år och redan börjat arbeta, andra är ensamstående föräldrar som inte fått sitt första jobb ännu. Det är stora sammansatta grupper och därför är det viktigt att specificera vilka man faktiskt talar om, säger Berit Berg, professor vid institutionen för socialt arbete och hälsovetenskap på Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim, säger Berit Berg.

Att prata om invandrare som en homogen grupp är därför väldigt komplext, menar hon. Detsamma gäller när man pratar om personer med funktionsnedsättning.

– Det är två svårdefinierbara grupper. Exempelvis förhåller sig samhället olika beroende på vilken sorts funktionsnedsättning man talar om. Kognitiva, fysiska eller sensoriska nedsättningar ger olika möjligheter och begränsningar, säger hon.

Samhället kulturaliserar invandrare. Det finns tankar om att vi är så olika och att det är stora skillnader mellan oss när det gäller synen på funktionshinder. Men så är det inte.

I sin forskning använder hon begreppet  ”dubbelt sårbar”.

– Vi tittar på hur två kategoriseringar som etnicitet och funktionsnedsättning samverkar och om de förstärker eller kompenserar varandra. Statistik visar att det är svårare att komma ut på arbetsmarknaden om man har en funktionsnedsättning. Om man då inte kan språket eller möts av fördomar och diskriminering för att man har en annan etnicitet, då kan något som tidigare var svårt bli omöjligt.

Har du något exempel på motsatsen, där dessa kategoriseringar kan kompensera
varandra?

– Det skulle kunna vara så att samhället är extra uppmärksam på en viss grupp och sätter in stöd tidigt. Exempelvis ett barn som har Downs syndrom som får gå i en klass där läraren har få elever och kan ge ett bättre stöd. Då kan eleven automatiskt få extra språkhjälp.

40 procent av invandrarna har kommit till Norge tack vare anhöriga. I sin forskning har Berit Berg sett att samhället kan skapa felaktiga föreställningar om familjernas behov och syn på funktionsnedsättningar.

– Samhället kulturaliserar invandrare. Det finns tankar om att vi är så olika och att det är stora skillnader mellan oss när det gäller synen på funktionshinder. Men så är det inte. Kulturella ritualer eller religion står exempelvis inte i vägen för hur dessa familjer förhåller sig till sina barn med funktionsnedsättning.

Hon lyfter fram ett exempel från sitt eget liv, när hennes syster drabbades av en trafik-
olycka för många år sedan.

– När min syster vårdades på sjukhuset sa min pappa att det inte skadar att be till Gud trots att han inte var så religiös. Och det är lite samma för dessa familjer. Religionen är en stöttning, inte något som står i vägen för att få hjälp. Vi måste sluta tänka vi och dem. Det är oftast större skillnader inom gruppen än mellan grupperna.

I forskningsantologin Childhood and Disability in the Nordic Countries lyfter sexton nordiska forskare fram olika studier om nordiska barn och unga med funktionsnedsättning. Den första texten handlar om att växa upp med funktionsnedsättning i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Berit Berg är en av redaktörerna till antologin och har skrivit ett kapitel i samlingen.

– Det viktigaste är att se inlärningspotentialen. Barn med funktionsnedsättningar ska ha samma möjligheter som andra barn, även om de har annorlunda förutsättningar. Det är något som genomsyrar den nordiska modellen och det är det vi skriver om.

När det gäller barn och unga med både funktionsnedsättning och minoritetsbakgrund är information i Norden fortfarande knapphändig.

– Jag hoppas att det inleds ett nordiskt samarbete kring dessa frågor. Det skulle behövas för att öka kunskapen på området, säger Berit Berg.

Text: Caroline Högrud, Nordens välfärdscenter