Kan teknik göra upp med ojämlik arbetsmarknad?

Det är en av slutsatserna i en den nya kunskapssammanställningen Ny teknik och digitala lösningar för ökad inkludering i arbetslivet från Nordens välfärdscenter. Rapporten, baserad på forskning, forskningsbehov och kunskap om digitala och tekniska lösningar som bidrar till ökad inkludering av personer med funktionsnedsättning i arbetslivet, diskuteras även på webbinariet Inclusive future of work, tisdagen 25 maj. Ny teknik och digitala lösningar för ökad inkludering i arbetslivet är framtagen av professor Jan Gulliksen vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm och Stefan Johansson och Mia Larsdotter vid Begripsam, på uppdrag av Nordens välfärdscenter.

– Fortfarande råder en ojämlikhet i arbetslivet som digitaliseringen hittills inte kunnat utjämna. Vi har en välfärdsmodell som bygger på hög sysselsättning och samtidigt har personer med funktionsnedsättning lägre sysselsättningsgrad jämfört med övriga befolkningen, säger Lars Lindberg, projektledare på Nordens välfärdscenter.

Uppdraget till författarna till kunskapssammanställningen var att undersöka om det går att se om den pågående digitala och tekniska utvecklingen har resulterat i ökade möjligheter till arbete för personer med funktionsnedsättning.

Begränsat med forskning

Ett av de viktigaste fynden från kunskapssammanställningen är att det finns begränsat med forskning eller utvärdering om digitala och tekniska hjälpmedel i arbetslivet och vilken betydelse de har för att just personer med funktionsnedsättning ska få ökad tillgång till arbetslivet. De studier som finns är antingen pilotstudier eller omfattar ett begränsat antal individer. Då är det svårt att dra generella slutsatser.

Den forskning som finns ser mer på personer som har blivit skadade i arbetslivet och ska komma tillbaka snarare än personer med funktionsnedsättning som saknar arbete och ska göra sitt inträde i arbetslivet. Många projekt handlar alltså om att med hjälp av teknik återskapa eller skapa en funktion som den anställde haft men förlorat via en olycka eller sjukdom, snarare än att se hur den tekniska utvecklingen kan göra arbetsplatser tillgängliga utan behov av hjälpmedel. Författarna konstaterar även att många av de arbetshjälpmedel erbjuds arbetstagare med funktionsnedsättning bygger på gammal teknik och att lösningar som bygger på nya teknologier har svårt att komma in i hjälpmedelssortimentet.

Ljuspunkter finns

Bilden är dock inte bara dystert. Lars Lindberg ser potentialen i mycket av den teknik som kommit fram. Några exempel:

• Artificiell Intelligens, AI, tekniska lösning som kan likna människors intelligens och främst kognitiva funktioner som att lära sig av tidigare erfarenheter, generalisera, planera, förstå naturligt språk, lösa problem och så vidare. AI blir allt vanligare i hjälpmedel och är en förutsättning för lösningar som att automatisk överföra tal till text.
• Appar är program för en specifik tillämpning som är avsedd att ladda ner i smarta telefoner och surfplattor. Med en app kan en smart telefon bli ett avancerat hjälpmedel.
• Exoskelet kan förenklat beskrivas som ett yttre konstgjort skelett försett med teknik och som ökar människans förmåga i någon form av aktivitet.
• Styrning av proteser. Protes är en konstgjord ersättning för förlorad eller skadad del av kroppen. Tekniker har utvecklats för att med tanken få kontroll över exempelvis en armprotes. Förstärkta och konstgjorda verkligheter
• Extended Reality (XR), Augmented Reality (AR) och Virtual Reality (VR) är tekniker som på olika sätt mixar verklighet med digitala gränssnitt där resultatet kan beskrivas som en utökad verklighet.
• Haptiska gränssnitt handlar om göra det möjligt för användare att känna på, röra och kontrollera virtuella objekt så att det känns som att man hanterar fysiska objekt. Ett exempel på utvecklad teknik är att läsa punktskrift i luften med hjälp av ett haptiskt gränssnitt.

Lars Lindberg tycker att det är viktigt att uppmärksamma författarnas förslag till förbättringar som synliggör personer med funktionsnedsättning som en tillgång för arbetsmarknaden.

– Alla hjälpmedelsinstitut som funnits i Norden är i dag nedlagda. Men det behövs organiserat samarbete och nationella aktörer med överblick över lösningar som utvecklas och kan föras över i ett arbetslivssammanhang, liksom stimulans till att nya lösningar utvecklas, säger Lars Lindberg.

Nya vägar för att förbättra matchningen

Det finns mycket potential i den snabba teknologiutvecklingen som inte tas tillvara i arbetshjälpmedel. Vilka slutsatser kan man dra av det?

– Vi har en lång tid haft stor efterfrågan på arbetskraft som inte mötts av den kompetens som funnits hos många arbetslösa. Den utveckling kunskapssammanställningen beskriver skapar stora möjligheter för både individer och arbetsgivare att hitta nya vägar för att förbättra matchningen, säger överdirektör Lars Lööw på Arbetsförmedlingen.

Det kräver en del arbete från båda sidor, menar han. Individer behöver söka ny kunskap och utbilda sig. Arbetsgivarna måste skaffa ny kunskap om hur de kan få ett större utbud av arbetskraft när teknik och människor kan jobba tillsammans.

– Annars riskerar den strukturomvandling som påskyndats av pandemin att exkludera istället för att inkludera. Det måste vi självklart undvika, säger Lars Lööw.

Pandemin har snabbat upp digitaliseringen av arbetslivet. Hur skulle detta kunna tas tillvara för inkluderingen i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning.

Kunskapssammanställningen visar, menar Lars Lööw, att det finns ett behov av samlad kunskap och kunskapsspridning som också kan identifiera kunskapsluckor på ett bättre sätt. Det behöver vara en verksamhet som har ett tydligt funktionshinderperspektiv och tar sin utgångspunkt i universell utformning.

– Ett sådant arbete ökar förutsättningarna att Arbetsförmedlingen även fortsättningsvis ska kunna delta i kunskapsutveckling och kunna använda befintlig kunskap på ett bättre sätt, säger Lars Lööw.