Efterlevande efter narkotikarelaterade dödsfall hörs i nytt projekt

Narkotika

Malin Wikström, webbredaktör
Publicerad 3 oktober, 2018

Världens största forskningsprojekt som sätter fokus på stödet till efterlevande efter narkotikarelaterade dödsfall har startat i Norge. Målet är bland annat att de efterlevande i framtiden ska få rätt sorts stöd.

Forskningsprojektet Etterlatte ved narkotikarelatert død, END-projektet, startade i november 2017 vid Høgskulen på Vestlandet i Norge. Ett lika stort forskningsprojekt kring ämnet har aldrig gjorts tidigare någonstans i världen. Fokus ligger på efterlevande efter narkotikarelaterade dödsfall och som bäst rekryterar man efterlevande för att delta. Projektledare är professor Kari Dyregrov, som i 25 år har forskat kring sorg och efterlevande efter onaturliga dödsfall.

– För över femton år sedan blev jag tillfrågad av Landsforbundet mot stoffmisbruk om jag kunde göra en studie på efterlevande efter narkotikarelaterade dödsfall, men då hade jag inte möjlighet. När jag sedan fick professuren på Høgskulen på Vestlandet var det här ett forskningsområde som man ville studera, det finns knappt någon forskning kring ämnet.

Stigmatiserande dödsfall

I Norge sker det årligen 250 till 300 narkotikarelaterade dödsfall, en siffra som inte har sjunkit, trots den nationella överdosstrategin. De är onaturliga dödsfall, precis som olyckor, självmord och andra plötsliga dödsfall, och där ingår också ett stigma.

– Det är ett tungt och stigmatiserande dödsfall då en nära anhörig dör på grund av narkotika. De efterlevande är slitna på förhand, och narkotikabrukare är stigmatiserade. Jag har forskat mycket kring självmord, och jag minns en efterlevande efter ett narkotikarelaterat självmord som sa: ”Han tog inte bara livet av sig, han var också narkoman, vi är dubbelt stigmatiserade”.

Professor Kari Dyregrov är projektledare för END-projektet, som är unikt i sitt slag. Foto: Malin Wikström.
Professor Kari Dyregrov är projektledare för END-projektet, som är unikt i sitt slag. Foto: Malin Wikström.

Det övergripande målet med projektet är att samla in kunskap för att kunna vidta de rätta åtgärderna inom social- och hälsovården, men också bidra med en ny diskurs, ett nytt sätt att tala om ämnet, något som påverkar hur samhället bemöter och skyddar den här marginaliserade gruppen sörjande.

Med hot om död

De efterlevandes situation liknar den efter andra typer av plötsliga dödsfall. De oväntade, plötsliga dödsfallen har till exempel andra följder för den anhöriga, än om man hinner förbereda sig. De efterlevande har också levt med så kallad anticipated grief, alltså hot om död, något som också är en belastning. Det här hotet om den förestående döden upplever också efterlevande till cancerpatienter, och några av de efterlevande till dem som har dött i självmord.

– Men som efterlevande till en son som har använt narkotika är det inte säkert att man får samma stöd och tröst som när någon mister en treåring i en cykelolycka. Den icke-erkända sorgen är tung att bära för många sörjande. Vi kommer att ha starkt fokus på olika former av sorg, och fokusera på upplevelserna av stigma: hur man blir bemött i de sociala nätverken, på arbetsplatsen, hur hänger det här ihop med hur man fungerar i arbetslivet, och med sjukdom – vi vill försöka skapa en stor bild.

Ledande experter

I den tvärvetenskapliga projektgruppen ingår 16 personer, bland annat efterlevande, psykologer, sociologer, socionomer och sjukskötare, inklusive experter på drogbruk, stigma, trauma och sorg. Bergens kommun och representanter för statliga hälsotjänster är inkopplade, likaså utbildningsinstitutioner och frivilligorganisationer. Utöver projektgruppen finns också en referensgrupp där 11 av världens främsta forskare på området ingår. Projektet kommer att resultera i 4 understudier, och de första resultaten kan väntas nästa höst.

Förutom att låta efterlevande svara på en enkät, kommer man att djupintervjua utvalda efterlevande och plocka ut tio kommuner i Norge som har haft speciellt fokus på de här frågorna.

– Vi vet är att det är väldigt många kommuner som inte gör någonting och som inte har fokus på den här gruppen efterlevande. Därför vill vi fokusera på succékommuner, och leta efter succéfaktorerna för att bättre kunna hjälpa.

Tacksamma efterlevande

Projektet ordnar årligen en konferens på temat, och under den förra konferensen träffade Kari Dyregrov en efterlevande som gjorde intryck.

– Det var en vacker, resursstark kvinna i 35-års åldern som kom fram och tackade och sade att konferensen hade gett henne så mycket. Hon sa: ”jag har aldrig känt mig så hörd någon gång, använd mig till allt”. Det handlar om att den här gruppen känner sig utanför, de blir inte sedda, hörda eller uppskattade för den insats de har gjort före döden inträffade.

Dyregrov ser likheterna till andra fall av plötslig, onaturlig död, men konstaterar att här är det frågan om något ännu tyngre.

– När man är stigmatiserad och utanför har man inte heller rätt att göra sig hörd, rätt att kräva så mycket hjälp eller stöd, ”för jag har ju misslyckats som mor när han dör av droger”.

Projektledaren Kari Dyregrov presenterade END-projektet under Nordic Alcohol and Drug Researcher’s Assembly, NADRA 2018.

 

 

FacebookTwitterEmailPrint