Att bygga tillit och kommunikation med styrning

Den demografiska utvecklingen i kombination med att det är svårt att rekrytera kompetent personal till vissa regioner i Norden förutsätter koordinerade distanslösningar för att säkra tillgången till en högkvalitativ vård och omsorg i alla regioner. I den kontexten är samverkan mellan olika välfärdsaktörer en grundbult för att det ska fungera för dem som behöver omsorgen. Men just samverkan har visat sig vara svårt att få det att fungera.

– Det låter enkelt att säga ”bara vi samverkar mer så blir det bra”. Men det är i övergångarna mellan olika servicenivåer som det uppstår fel. Otillräcklig interaktion och bristande kommunikation och koordination leder till patientskador, onödiga sjukhusinläggningar, långa väntetider och andra påfrestningar, säger projektledare Bengt Andersson vid Nordens välfärdscenter.

I publikationen Integrated Healthcare and Care through distance spanning solutions – for increased service accessibility förklarar författarna vad som krävs för att regioner och kommuner ska kunna samverka. I publikationen finns en teoretisk del och fem regionala exempel på samverkan i Norden. Den teoretiska delen fokuserar på styrning och vilka komponenter som gör styrning framgångsrik. Den är skriven av forskare vid Nasjonalt senter for e-helseforskning i Norge.

Samarbete är svårt av flera skäl:

• olika och motstridiga perspektiv
• konflikter kring vilka mål som ska uppnås
• samarbetet sker i frånvaro av hierarki.

Styrningsramverk ökar förståelse för komplexitet

Rapporten visar hur de olika nordiska regionerna är organiserade, vad de har gemensamt och vad som skiljer sig åt. För att förstå dessa likheter och skillnader presenterar författarna ett teoretiskt ramverk om styrning. Styrningsramverket har visat sig vara användbart när man tittar på komplexiteten som kännetecknar organisationerna och införandet av e-hälsa och distansövergripande lösningar.

Att styra betyder, i sin enklaste form, att ta beslut och i det ligger också en förväntan om att de som berörs av besluten följer dem. Genom styrningsramverket kan vi se att varje enskild aktör genomgår olika processer.

Styrning, som den definieras i rapporten, kan ses som ett svar på hur man kan hantera de svårigheter som uppstår. När det gäller det första problemet – och olika motstridiga perspektiv – är lösningen kommunikationen mellan de inblandade parterna och att de tillsammans skapar en gemensam verklighetsuppfattning. För det andra, när man ser på problemet med motstridiga mål, är lösningen utvecklingen av och stödet för gemensamma mål. Slutligen, när det gäller frånvaron av hierarki, måste förtroende och tillit både etableras och upprätthållas.

Författarna sammanfattar dessa tre specifika egenskaper som nödvändiga för att styrning ska lyckas:

• kunskapsdelning och kommunikation
• gemensamma mål
• tillit.

Styrningens betydelse och egenskaper

I rapporten definierar författarna det speciella med styrning genom några egenskaper. Den första handlar om att deltagarna är ömsesidigt beroende av varandra – de försöker uppnå något som bara kan göras tillsammans, exempelvis genom aktörernas olika resurser, som kan vara sådant som expertis eller lokalkännedom.

Den andra egenskapen handlar om att styrning endast är möjligt när alla parter kan diskutera och nå överenskommelser. Direktiv eller order fungerar inte. Tvång kan leda till att andra deltagare, som bidrar med viktiga resurser, drar sig ur samarbetet.

Den tredje egenskapen handlar om att styrning är ett försök att följa idéer och uppnå något. Gemensamma mål, potentiella strategier och aktiviteter planeras och samordnas i förväg. Parter som använder styrning som ett sätt att leda kommer att likna en formell organisation, även om hierarkin kommer att vara mer avslappnad än man förväntar sig.

Fem nordiska modellregioner

Resten av rapporten innehåller fem fallbeskrivningar av hur de tre distinkta problemen kommunikation, gemensamma mål och tillit hanteras inom fem nordiska regionala nätverk. Här presenteras hur de inblandade regionerna arbetar för att kommunikation och kunskapsdelning, gemensamma mål och tillit förverkligas i deras projekt, oavsett i vilket skede det befinner sig.

De fem modellregionerna befinner sig i olika stadier- Danmark, Sverige och Norge har etablerade organisationer medan Finland och Island driver pilotverksamheter.

De fem regionerna är:  Syddanmark med 22 kommuner, Päijät-Häme-distriktet i Finland, Fjallabyggd kommun på Island, Region Agder i Norge och Tiohundra Norrtälje i Sverige.