Sverige

Vision, mål och strategier

Vision och strategi för bredbandsutbyggnad

Den 20 december 2016 antog regeringen visionen Sverige helt uppkopplat 2018. Detta för att skapa förutsättningar för att bo och verka i hela landet, driva tillväxt och innovativ produktion. 2018 presenterade Post- och telestyrelsen (PTS) Sverige helt uppkopplat 2025 - en bredbandsstrategi för alla. Målsättningen var att 95 procent av alla hushåll och företag skulle ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år 2020. År 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet och 2025 bör hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband.

För ett hållbart digitaliserat Sverige – en digitaliseringsstrategi

Den 18 maj 2017 beslutade regeringen om en strategi för digitaliseringspolitiken i landet fram till 2020. I strategierna angavs inriktningen för digitaliserings- respektive bredbandspolitiken och det formulerades mål för hur politiken ska bidra till konkurrenskraft, full sysselsättning samt ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

Det övergripande målet i digitaliseringsstrategin är det av riksdagen beslutade målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter

prop. 2011/12:1, utg. omr. 22, bet. 2011/12:TU1, rskr. 2011/12:87

Vision e-hälsa 2025

I mars 2016 slöt Sveriges regering och Sverige Kommuner och Landsting (sedan 2019 Sveriges Kommuner och Regioner) en överenskommelse, Vision e-hälsa 2025. Parterna gjorde ett uttalande om visionen år 2025:

"Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet.”

I visionen anges att begreppet e-hälsa i bred bemärkelse innefattar användning av informations- och kommunikationsteknologi med utgångspunkt i Världshälsoorganisationens hälsodefinition ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”. E-hälsobegreppet omfattar i detta sammanhang all socialtjänst som bedrivs av staten, kommunerna eller i enskilda verksamheter, hela hälso- och sjukvården samt tandvården. I arbetet används begreppet digitalisering. Begreppet innefattar både informations-digitalisering, det vill säga processen där analog information förs över till digitalt format, och samhällelig digitalisering, det vill säga den större samhällsprocess där olika former av it-stöd integreras allt tätare i verksamheter och påverkar dem i grunden. Ett begrepp som hänger nära samman med e-hälsa och digitalisering, och som ibland är delvis överlappande, är välfärdsteknologi. Det definieras som kunskapen om och användandet av teknik som kan bidra till ökad trygghet, aktivitet, delaktighet och självständighet för personer i alla åldrar och deras anhöriga.

I visionen pekas några områden ut som särskilt angelägna i arbetet för att visionen ska kunna uppnås. Dessa är regelverk, enhetligare begreppsanvändning och standardiseringsfrågor.

Utgångspunkten i arbetet med regelverk inom e-hälsoområdet är att balansera rättigheter eller intressen som skydd för personlig integritet, kvalitet, säkerhet och effektivitet. De lagar och andra föreskrifter som är styrande för verksamheterna ska säkra den enskildes olika rättigheter eller intressen. Regelverket bör hantera den tekniska utvecklingen.

När det gäller enhetligare begreppsanvändning handlar det om att koder, begrepp, termer och strukturer som används ska vara giltiga och användbara i huvudmännens arbete för att möjliggöra det informationsutbyte som behövs för att säkerställa kvalitet och säkerhet.

För att tekniskt kunna utbyta information med säkerställd kvalitet och säkerhet behövs standarder. Det kan till exempel handla om gemensamma nationella specifikationer och tjänster för säker behörighet och processer. Vidare är tekniska standarder en förutsättning för interoperabilitet mellan olika aktörer och utbytbarhet mellan olika komponenter.

Handlingsplan 2017–2019

Visionen följdes av en Handlingsplan för samverkan vid genomförande av Vision e-hälsa 2025 för perioden 2017–2019 där det preciserades vilka områden som skulle stå i fokus för arbetet med att uppfylla visionen. De tre insatsområdena som angavs i handlingsplanen – regelverk, enhetligare begreppsanvändning och standarder preciserades för att möjliggöra en hållbar förnyelse av socialtjänsten och hälso- och sjukvården med stöd av digitalisering. I handlingsplanen lades grunden för ett mer samlat nationellt arbete inom regelverk, enhetligare begreppsanvändning och standardisering. Det är områden som utgör grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt arbete för att nå visionen. Detta kräver långsiktighet, uthållighet och förutsebarhet.

Strategi för Vision e-hälsa 2020–2022

I februari 2020 antogs en strategi för perioden 2020–2022 i en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Syftet med strategin är dels att fastställa hur det gemensamma arbetet mellan staten och SKR ska utformas, dels att peka ut ett antal inriktningsmål inom vilka specifika insatser ska göras för att uppnå visionen. Strategin ska inte bara vara vägledande för det gemensamma arbetet utan även för de insatser parterna gör var för sig. Även regionala eller lokala aktörer, eller andra verksamheter inom e-hälsoområdet, som önskar vägledning i det egna digitaliseringsarbetet ska kunna använda strategin som en utgångspunkt. Syftet med genomförandeplanerna är att beskriva vilka insatser som ska genomföras inom strategins prioriterade områden, vem som ska genomföra insatserna samt hur dessa ska följas upp.

I strategin fastställs fyra inriktningsmål.

Individen som medskapare
Rätt information och kunskap
Trygg och säker informationshantering
Utveckling och digital transformation i samverkan

1. Individen som medskapare

Patienter, brukare och närstående behöver ha förutsättningar för att kunna vara välinformerade, få insyn i och överblick över processer och kontakter med hälso- och sjukvården och social-tjänsten, samt kunna vara delaktiga. Hälso- och sjukvård och socialtjänst behöver erbjudas på flera olika sätt, för att därigenom möjliggöra för människor att kunna välja det sätt som bäst överensstämmer med de egna behoven, förutsättningarna och önskemålen.

2. Rätt information och kunskap

Det ska vara lätt att få del av den information som behövs för att kunna utföra arbetsuppgifterna. Bästa möjliga kunskap eller evidens ska vara tillgänglig i varje möte. Den digitala arbetsmiljön behöver stödja de processer som medarbetarna verkar i. Syftet är en modern it-miljö, där all relevant information smidigt kan göras tillgänglig i den situation den behövs.

Även inom socialtjänsten pågår insatser i flera kommuner för att införa moderna verksamhetssystem.

3. Trygg och säker informationshantering

Individer vill att uppgifter om till exempel hälsa och livssituation ska finnas tillgängliga i olika relevanta möten. Samtidigt är det viktigt att informationen hanteras säkert och skyddas från att obehöriga får tillgång till uppgifterna. Det är även viktigt att uppgifterna om den enskilde är korrekta och att individen kan påverka hur uppgifterna används. Därför är en trygg och säker informationshantering central för att behålla och stärka tilliten i digitaliseringsarbetet. Ett systematiskt informationssäkerhetsarbete är centralt för att undvika incidenter och förebygga sådant som it-intrång och informationsläckage, och är samtidigt en grundförutsättning för att möjliggöra digital verksamhetsutveckling.

4. Utveckling och digital transformation i samverkan

Teknikutvecklingen gör att människor både ändrar beteende och får nya förväntningar på till exempel olika välfärdstjänster. Rådande organisationskulturer, regelverk, kompetenser, synsätt, gränser och relationer utmanas därmed, vilket gör att förändringsförmågan hos olika verksamheter sätts på prov.

För att Sverige ska kunna ta till vara digitaliseringens möjligheter krävs ett långsiktigt arbete för att stödja förmågan till verksamhetsutveckling och rusta individer och verksamheter med de färdigheter, förmågor och andra förutsättningar som krävs för att påverka beteenden och möjliggöra nya arbetssätt. Det behövs kunskap och förmåga att på ett hållbart, säkert och etiskt sätt utveckla verksamheterna med stöd av nya teknologier. En framgångsfaktor är ett stärkt partnerskap mellan näringslivet och aktörer inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Förmågan att samarbeta och dra nytta av varandras erfarenheter kommer att vara bärande både för att öka takten i införandet av nya arbetssätt med stöd av digitala lösningar och för att bättre kunna dra nytta av näringslivets innovationskraft.

Satsningar inom välfärdsteknologi

År 2018 beslutade regeringen om ett statsbidrag till kommunerna om 350 miljoner kronor för investeringar i välfärdsteknologi eller sådant som ökar förutsättningarna att införa välfärdsteknologi. Samtliga kommuner rekvirerade medel och 96 procent av medlen förbrukades. Bakgrunden till satsningen var att regeringen menade att välfärdsteknologi kan ha stor betydelse för den enskilde i fråga om att stärka den enskildes självständighet, och för ökad delaktighet. Regeringens bedömning var att investeringstakten i välfärdsteknologi behöver öka. Både med syfte att ge fler flickor, pojkar och kvinnor och män ökad möjlighet till att vara mer självständiga och delaktiga, och för att förbättra arbetsmiljön för de kvinnor och män som arbetar där.

I januari 2020 ingick regeringen en överenskommelse med SKR, Överenskommelse om äldreomsorgen – teknik, kvalitet och effektivitet med den äldre vuxna i fokus. Överenskommelsen är treårig, gällde för perioden 2020–2022 och omfattade 200 miljoner kronor årligen. Av de årliga medlen fördelades 168,7 miljoner kronor till samtliga kommuner, 15 miljoner kronor till tio modellkommuner och 16,3 miljoner kronor till SKR för deras stöd till kommunernas digitalisering.

En ny överenskommelse ingicks 2022, Överenskommelse mellan staten och SKR och äldreomsorg - teknik, kvalitet och effektivitet 2022. Regeringen beslutade i början av 2023 att ge SKR i uppdrag att fortsätta arbetet med att stödja kommuner att införa välfärdsteknik i den kommunala vården och omsorgen under 2023 genom SKR:s Kompetenscenter välfärdsteknik.

Aktuella utredningar

Framtidens teknik i omsorgens tjänst (SOU 2020:14)

Regeringen tillsatte en särskild utredare i augusti 2018 med uppdrag att se över och lämna förslag på åtgärder som kan främja införandet av välfärdsteknologi för ökad trygghet och som stärker självständighet och livskvalitet för äldre vuxna och som avlastar personal och moderniserar verksamheten (dir. 2018:82, bilaga 1). Rapporten Framtidens teknik i omsorgens tjänst lämnades i mars 2020. Den innehöll flera förslag till författningsförändringar för att göra det enklare att införa digital teknik i socialtjänsten. Bland annat ett förslag som gör det möjligt att ge vård och omsorg med digitala medel till människor med varaktigt nedsatt beslutsförmåga. Andra förslag handlade om kompetensutveckling för befattningshavare på alla nivåer i kommunerna och för invånare med behov av digitala insatser från kommunerna. I rapporten lyftes också behovet av en starkare nationell styrning av den digitala utvecklingen. Det kommunala självstyret är starkt i Sverige och beskrivs som ett hinder för en samlad effektiv utveckling av digitala verktyg inklusive välfärdsteknologi.

Välfärdskommissionen

Regeringen tillsatte i december 2019 en välfärdskommission med uppdrag att identifiera och analysera konkreta åtgärder som kan stärka kommunsektorns förmåga att tillhandahålla välfärdstjänster av god kvalitet i framtiden. Kommissionen arbetade under 2020 och 2021 och slutrapporten Välfärdskommissionens slutredovisning till regeringen lämnades i december 2021. I rapporten angavs ett antal förslag för att kunna stärka välfärden i framtiden. Däribland några förslag som avsåg digitalisering.

Ett löpande arbete bör bedrivas för att identifiera juridiska hinder för den digitala utvecklingen, till exempel onödiga formkrav eller föråldrad lagstiftning.
Stödet till kommuner vad gäller juridisk kompetens inom digitaliserings-området bör förstärkas.
En process för utveckling och införande av en långsiktigt hållbar digital infrastruktur till stöd för välfärden ska etableras mellan staten, kommuner och regioner.
Förutsättningar för kommuners och regioners inkludering i den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen för informationsutbyte och grunddata bör utredas.
Se över hur ett undantag från lokaliseringsprincipen för bredbands-verksamhet skulle kunna utformas.

Lagförslag för att öka möjligheterna att införa välfärdsteknologi i äldreomsorgen

Regeringskansliet föreslog under våren 2022 i en departementsskrivelse Ökade möjligheter till användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen en ändring i socialtjänstlagen som innebär att socialnämnden får rätt att använda digital teknik när bistånd ges i form av hemtjänst eller boende i särskilt boende. Socialstyrelsen betonar i sitt remissvar att det inte har funnits något förbud mot välfärdsteknologi i socialtjänsten men att det rått en viss osäkerhet i kommunerna om möjligheten att till exempel använda webbkameror för tillsyn av äldre personer. Kommunerna uppfattar ibland användningen av digital teknik i omsorgen som juridiskt komplex och tvekar därför att införa tekniken. Exempel på digital teknik är trygghetslarm med gps-funktion, läkemedelsrobotar och kamera för tillsyn i bostaden. I skrivelsen föreslås också lagändringar för data- och integritetsstärkande åtgärder i samband med användning av digital teknik i socialtjänsten. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

Myndigheten för digital förvaltning (Digg) fick i juni 2022 ett uppdrag från regeringen att senast 31 januari 2023 lämna förslag om framtagande och drift av en statlig e-legitimation.

Hantering av identiteter och behörigheter

Kommunerna har flera lagar att förhålla sig till när det gäller informationssäkerhet och integritet inom socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården. Inom hälso- och sjukvården är regelverket tydligare och det finns förutom lagstiftning också myndighetsföreskrifter för hur personalen ska hantera patienters uppgifter. När det gäller socialtjänsten, inklusive äldreomsorgen, är dock regelverket inte lika tydligt. Detta innebär att kommunerna agerar på olika sätt när det gäller till exempel inloggningar i system där uppgifter om enskilda klienter och brukare behandlas.

Majoriteten av personalen i kommunerna tycker att verksamhetssystemen måste skyddas med en tvåfaktorsinloggning. Alla system är dock inte skyddade med tvåfaktorsautentisering och i en mindre andel kommuner har personalen tillgång till systemen med en enklare variant av autentisering. Socialstyrelsen följer utvecklingen på området genom en årlig enkät till samtliga kommuner. I 2022 års undersökning E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2022 framkommer att endast 45 procent av kommunerna kräver en stark autentisering (tvåfaktorsautentisering) för samtliga system där enskildas uppgifter behandlas. I 35 procent av kommunerna krävs stark autentisering för ett eller flera system, men inte alla

Kommunerna har som regel ett stort antal system att förhålla sig till där personuppgifter behandlas.

. I tre procent av kommunerna finns inga krav på stark autentisering för åtkomst till enskildas uppgifter.

Stark autentisering kan ske på olika sätt. Inom sjukvården finns ett system med tjänstelegitimationer som ligger till grund för tvåfaktorsautentiseringen. Ett antal kommuner har avtalat med regionerna om att kunna använda detta system för socialtjänstens personal. Dock inte i alla regioner. Andra kommuner låter personalen använda sina privata e-legitimationer i tjänsten. Den vanligaste är Bank-id. Detta är ett system som ägs av bankerna och som används i många sammanhang där privatpersoner behöver en säker legitimering, till exempel vid inloggning till privata bankkonton. Det för kommuner och regioner gemensamma utvecklingsföretaget Inera, är i processen att ta fram en gemensam lösning för e-id för hälso- och sjukvården och socialtjänsten.