Verksamhetsutveckling med digitala stöd fyller en viktig funktion för att samhället ska kunna fortsätta att erbjuda välfärd för invånarna. Om Vision 2030 ska kunna uppnås, det vill säga att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region, krävs en ökad takt i utveckling av välfärdsteknologi inom de nordiska ländernas välfärdssektor, inklusive socialtjänst. De nordiska regeringarna har under det senaste decenniet tagit fram visioner och strategier för att styra utvecklingen mot en mer effektiv vård och omsorg samtidigt som kvaliteten ska upprätthållas. Politikerna har också skjutit till medel samt gett riktat stöd till regioner och kommuner för att stötta digital omställning.
Stöd av digitala sätt att hantera data, kommunicera och utföra vård- och omsorgstjänster är idag naturliga inslag inom vård och omsorg. Inte minst visade pandemin att det går att arbeta på andra sätt än de traditionella, där det mesta av vård- och omsorgsinsatserna har utförts av personal på plats. Restriktionerna under pandemin drabbade patienter och klienter inom vården och omsorgen allvarligt då verksamheterna blev tvungna att dra ner på de personliga kontakterna för att minska smittspridning. Samtidigt blev det tydligt att en stor del av kommunikationen samt vård- och omsorgsinsatserna kunde utföras digitalt. Digitaliseringen påskyndades av det nödläge som uppstod.
Avgränsning
Denna kartläggning omfattar välfärdsteknologi i socialtjänsten, i huvudsak inom äldreomsorgen och kring insatser till personer med funktionsnedsättning. Välfärdsteknologi är ett begrepp som kan vara svårt att definiera och vi ser på det på olika sätt i de nordiska länderna. I arbetet har vi därför utgått från den breda förklaring till begreppet som Nordens välfärdscenter har publicerat på sin webbplats
”Vi på Nordens välfärdscenter definierar välfärdsteknologi som teknologi som förebygger, hjälper och levererar välfärdslösningar. Tekniken används bland annat för att behålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för individer.”
Det är svårt att på ett övergripande plan skilja ut välfärdsteknologi från annan digitalisering inom vård- och omsorgssektorn. I det praktiska arbetet med datainsamling och analys har vi därför vidgat fokus till att omfatta digitalisering i en vidare mening. E-hälsa kan betraktas som ett överordnat begrepp där välfärdsteknologi är en delmängd. E-hälsa och e-socialt arbete innehåller också element som inte faller under begreppet välfärdsteknologi men som ändå är avgörande för vårdens och omsorgens arbete. Det handlar om datahantering, verksamhetssystem, administrativa system, stödsystem för personalen, webbtjänster för brukare och invånare och så vidare.
En annan gränsdragningsproblematik är den mot hjälpmedelsteknik. Dessa hjälpmedel tillhandahålls inom hälso- och sjukvårdssystemet. Det kan handla om allt från rullstolar, gå-hjälpmedel av olika typer, stöd för personer med hörsel- eller synnedsättningar till appar för personer med kognitiva funktionsnedsättningar såsom minnesstöd eller träning av den kognitiva förmågan. I takt med att det har kommit allt fler digitala hjälpmedel har gränsen mellan välfärdsteknologin och hjälpmedlen blivit alltmer otydlig. De fyller till viss del samma funktion, att göra det möjligt för den enskilde att leva ett så normalt och självständigt liv som möjligt. Den stora skillnaden är kanske hur man i de olika länderna har valt att tillhandhålla dessa olika tjänster. Denna kartläggning omfattar inte hjälpmedelsområdet.
Frågeställningar
I denna kartläggning har vi försökt ge en bild av den digitala utvecklingen, med särskild inriktning på välfärdsteknologi i Norden ur ett nationellt och statligt perspektiv. Kartläggningen är genomförd utifrån fyra huvudsakliga frågeställningar.
Vilka visioner, mål och strategier har de nordiska länderna när det gäller välfärdsteknologi inom socialtjänsten 2022 och framåt? Vi har tittat på vad de nationella aktörerna, regeringarna, departementen och andra nationella aktörer har skrivit.
Vilka konkreta satsningar görs på nationell, regional och kommunal nivå via statliga medel? Det vill säga, finns det nationellt finansierade program för forskning och stöd för utveckling samt implementering av välfärdsteknologi inom vård och omsorg?
Finns det aktuella, nyligen avslutade eller pågående utredningar inom området på nationell nivå i de nordiska länderna som berör digitalisering, e-hälsa eller välfärdsteknologi i vård- och omsorgssektorn?
Vilken är den nationella statusen för säker hantering av identiteter och behörigheter inom socialtjänsten? En summarisk kartläggning presenteras av regelverket och det praktiska arbetet för en säker informationshantering i socialtjänsten.
Metod
I datainsamlingen till denna rapport har utredaren intervjuat företrädare för ministerier och departement (Finland, Island och Sverige) och statliga myndigheter (Sverige, Norge, Danmark och Finland) som hanterar social omsorg och service samt hälso- och sjukvård och digitalisering inom dessa sektorer. Vidare har företrädare för kommunförbund intervjuats (Sverige, Island, Danmark). I Island intervjuades också en företrädare för Reykjaviks stad. I några fall har den huvudsakliga kontakten skett via e-post. I samtliga intervjuer har intervjupersonen bidragit med ytterligare kontakter och länkar till relevanta webbdokument i form av publicerade visioner, strategier, handlingsplaner, utredningar, utvärderingar och informationssidor. Utredaren har därefter tagit del av dokument och analyserat materialet utifrån de givna frågeställningarna. Intervjupersonerna har slutligen haft möjlighet att läsa och korrigera de sammanställningar som gjorts per land.