Fara í innihald

Sverige

Barn i Sverige under coronapandemin

Vad hände och vad kan vi lära oss?

När coronapandemin började förändrades vardagen snabbt för barn i Sverige. Det kom nya lagar och regler för att minska smittan. Många aktiviteter ställdes in och en del elever fick undervisning hemma.

Barnombudsmannen och andra organisationer pratade med barn om hur de hade det. Barn berättade om oro och ensamhet, men också om att de tog stort ansvar för att minska smittan.
Pandemin lärde oss också något viktigt: vuxna behöver bli bättre på att lyssna på barn när det är kris.
Map Sverige

Vem är Barnombudsmannen?

Barnombudsmannen ser till att barns rättigheter följs i Sverige. Barnombudsmannen pratar med barn om hur de har det och säger till politiker och andra vuxna som bestämmer när något inte är bra för barn. Barnombudsmannen har funnits sedan 1993. Juno Blom är barnombudsman sedan 2024.

Barn har rätt att bli lyssnade på

Alla under 18 år har rättigheter som finns i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. En av rättigheterna är att barn har rätt att säga vad de tycker i frågor som handlar om dem. Vuxna som fattar beslut ska lyssna och ta hänsyn till barnets åsikter. Det betyder inte att barn alltid får bestämma. Vuxna ska inte bestämma saker som påverkar barn utan att först ta reda på vad barn själva tycker.
Den rätten gäller även under en kris.

Barns vardag förändrades

I Sverige fortsatte de flesta barn i grundskolan att gå till skolan under pandemin. Många gymnasieelever fick däremot undervisning på distans under vissa perioder.
Men även för barn som fortsatte gå till skolan förändrades mycket. Fritidsaktiviteter och matcher ställdes in och barn träffade sina kompisar mindre.
Många barn oroade sig för att själva bli sjuka eller för att smitta någon i familjen. Andra oroade sig för familjens ekonomi eller för att föräldrarna skulle bli arbetslösa.
En tonåring berättade:
​
Jag känner mig ensam och saknar mina vänner.
För en del blev också skolarbetet svårare. Det kunde vara svårt att koncentrera sig och hitta motivation när undervisningen skedde på distans.
Barn som hade kontakt med till exempel socialtjänsten påverkades också. Vissa tyckte att digitala möten fungerade bra. Andra saknade att träffa sin socialsekreterare på riktigt.
För barn som redan hade det svårt kunde en kris göra livet ännu svårare. Det kunde till exempel vara barn som utsattes för våld hemma, barn som inte var trygga hemma, barn med funktionsnedsättning eller barn som var placerade och inte bodde med sin familj. När samhället förändras snabbt finns en risk att de barn som behöver vuxnas stöd och skydd allra mest inte får det. Därför är det extra viktigt att vuxna frågar just de barnen hur de har det och ser till att de får det stöd och skydd de behöver.
Det visar att samma lösning inte fungerar för alla barn.

Fick barn vara med och påverka?

Under pandemin fattades många beslut som påverkade barns liv. Det handlade till exempel om skolan, fritiden och möjligheten att träffa andra människor. Ändå berättade många barn att de inte hade fått säga vad de tyckte innan beslut fattades.
Ett barn beskrev det så här:
​
Ibland känns det som att en vuxen röst kan vara hundra små barnröster.
Barn berättade också att information ibland kom för sent eller var svår att förstå. Det är ett problem. För att kunna vara med och påverka måste barn förstå vad som händer, varför ett beslut fattas och hur det påverkar dem.

Vad behöver bli bättre nästa gång?

Nästa kris kanske ser helt annorlunda ut. Men det vi lärde oss under pandemin kan hjälpa oss att bli bättre förberedda.
Barn behöver få vara med redan när vuxna planerar för vad som ska hända om det blir en kris. Barn vet mycket om sina egna liv och kan hjälpa vuxna att förstå vad barn kan behöva om något allvarligt händer.
Barnombudsmannen tycker att vuxna som planerar inför en kris och fattar beslut när en kris händer behöver:
  • låta barn vara med och påverka planeringen redan innan en kris händer
  • ta reda på hur beslut kan påverka barn
  • fråga barn vad de tycker innan viktiga beslut fattas
  • ge barn tydlig information som de kan förstå
  • lyssna på barn i olika åldrar och livssituationer
  • vara extra noga med att lyssna på barn som kan ha det särskilt svårt, till exempel barn som utsätts för våld eller inte är trygga hemma, barn med funktionsnedsättning och barn som är placerade och inte bor med sin familj
  • berätta för barn hur deras åsikter har tagits om hand.
​
I Sverige finns redan bra exempel på information som är gjord för barn. Lilla Krisinfo berättar för barn om kriser och allvarliga händelser och Lilla Aktuellt förklarar nyheter på ett sätt som barn kan förstå.
Men det räcker inte att bara ge barn information. Barn måste också få ställa frågor, berätta om sina erfarenheter och vara med och påverka.

Den viktigaste lärdomen

Coronapandemin visade att barn kan förstå svåra frågor och ta stort ansvar. Men den visade också att vuxna ibland fattade stora beslut om barns liv utan att först fråga barn vad de tyckte. Det behöver bli bättre.
Vuxna kan inte utgå från att de redan vet vad som är bäst för barn. De behöver fråga barn, lyssna på svaren och visa hur barnens åsikter har påverkat besluten.
Barns rätt att bli lyssnade på gäller alltid – även när det är kris.