Nordens välfärdscenter och Institutet för hälsa och välfärd, THL, i Finland har under 2021 genomfört ett gemensamt projekt om personlig budget som modell för individanpassat stöd. Projektet finansierades av THL och genomfördes som en del av det finska försöksprojektet med personlig budgetering för personer med funktionsnedsättning. Projektet har undersökt hur modeller för individanpassat stöd som personlig budget kan stärka genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artikel 19, i rätten att leva självständigt och att delta i samhället. Artikel 19 gäller alla personer med funktionsnedsättning, oavsett omfattningen av funktionsnedsättning och behovet av stöd. I en särskild allmän kommentar om artikel 19 har övervakningskommittén lyft fram vikten av att den enskilde ska ha kontroll över stödet.
Projektet har kartlagt vilka modeller som finns i de nordiska länderna, och erfarenheter av dessa. Kartläggningen har genomförts genom enkäter och workshop med forskare och experter samt Desk Research. Kartläggningen kommer att vara ett underlag i ett förslag till en kommande reform av stöd och service för personer med funktionsnedsättning i Finland.
Personlig budget är i bruk inom social- och hälsovården i flera länder. Det är dock ett omfattande begrepp och det finns ingen enhetlig definition. Det pågående finska utredningsarbetet har definierat att personlig budget är ett sätt att anordna hjälp, stöd och insatser så att personen själv är i centrum vid planering, val och genomförande av stödet.
De senaste 30 åren har präglats av att stödet till personer med funktionsnedsättning ska bli mer individanpassat. Det främsta exemplet är personlig assistans. I Norden har även olika former av valfrihet prövats och tagits in inom social- och hälsovården i form av valfrihetssystem och ökade möjligheter för brukare att välja leverantör. Utvecklingen har drivits på av såväl krav från delar av funktionshinderrörelsen och inflytandet av nya metoder för styrning av offentlig sektor, främst New Public Management som fick genomslag under 1990-talet och framåt. Metoderna var inspirerade från det privata näringslivet och bygger på att marknadsliknande lösningar införs inom välfärden.
Det främsta exemplet i Norden på stöd och service som bygger på personlig budgetering är personlig assistans. Alla nordiska länder har idag någon form av system för personlig assistans där den enskilde har stort inflytande över hur assistansen ska utformas. Dock skiljer sig utformningen åt mellan länderna, omfattningen och vilka som kan omfattas av stödet. Vidare skiljer det sig åt hur stor möjlighet som finns att välja privat leverantör och därmed också hur stor del av assistansen som genomförs av privata företag.
Ett annat område där personlig budget har genomförts är inom hjälpmedelsområdet. Ett exempel är att erfarna brukare får större möjligheter att välja hjälpmedel än de som inte har så lång erfarenhet av hjälpmedel. En annan lösning är att erbjuda en check där den enskilde får betala mellanskillnaden mellan ett dyrare hjälpmedel och det belopp som det offentliga svarar för.
Inom övriga sociala stödet, som hemtjänsten, har flera länder infört valfrihetssystem där man kan välja leverantör. Inom övriga social området finns exempel genomförda projekt där socialt utsatta personer har fått möjlighet till personlig budget för att utforma sin egen rehabilitering utifrån egna målsättningar och önskemål.
Att utforma stödet utifrån den enskilde kan genomföras på en rad andra sätt än med en personlig budget eller särskilda fastställda belopp. Ett vanligt sätt är att den enskilde får en särskild individuell plan för samordningen av det stöd och den service den enskilde behöver. Det tas fram bland annat för personer som har stöd och service från flera olika enheter eller leverantörer och för att minska risken för att stödet blir fragmentiserat och splittrat.
När möjligheten att göra egna val ökar leder det också till behov av rådgivning och stöd. Det är särskilt viktigt för personer som har nedsatt beslutsförmåga. Rådgivning sker av såväl offentliga sektorn som av det civila samhället.
Lösningar som bygger på personlig budget är i hög grad inspirerade av lösningar från de anglosaxiska länderna, som i regel inte har samma tradition eller uppbyggnad av den offentliga välfärden som i Norden. Det är inte okomplicerat att införa lösningar som är hämtade från andra system eller traditioner. Det finns inte heller en enighet bland organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning om man anser att det är en fördel för den enskilde med system där hen med funktionsnedsättning blir en kund eller konsument.
I genomförandet av artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns det många olika utmaningar som den nordiska välfärdsmodellen möter. En sådan är att en stor del av ansvaret för stöd och service till personer med funktionsnedsättning ligger hos kommuner. I jämförelse med många andra europeiska länder är samhällsorganisationen i Norden mer decentraliserad. När samhällsekonomin stramas åt riskerar ojämlikheten växa när kommunerna gör olika tolkningar av de nationella regelverken. Generellt finns det en enighet bland de experter som projektet har haft kontakt med att de flesta nordiska länder idag har den nationella lagstiftning som behövs inom området stöd och service för personer med funktionsnedsättning på plats. Utmaningen är att implementera målsättningarna och rättigheterna i lagstiftningen, och att leva upp till åtagandena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.