Möjligheter och utmaningar för de nordiska länderna

I projektet har en enkät skickats ut och tre workshopar har genomförts med tre olika målgrupper

rådet för samarbete om funktionshinder i Norden
forskare om funktionshinder
experter från myndigheter och organisationer.

Nedan är en sammanställning av de synpunkter som kommit fram.

Implementeringen av rättigheter och lagstiftning

Experterna lyfte återkommande upp att nordiska länderna generellt har den lagstiftning inom området som behövs och som är heltäckande. Problemen som finns och som enskilda möter i sin vardag återfinns framför allt i implementeringen av lagstiftningen. Självbilden som finns att Norden är bäst på att ge stöd för personer med funktionsnedsättning kan göra att beslutsfattare inte ser de brister som finns.

Decentraliserad service

I de nordiska länderna ligger ansvaret för stöd och service främst hos kommunerna. Kunskap och resurser skiljer sig väsentligt åt mellan kommunerna vilket skapar ojämlikhet. När samhällsekonomin stramas åt riskerar det att leda till än mer vidgade klyftor. Kommunerna tolkar ofta den nationella lagstiftningen i egna vägledningar eller regelverk, och som skiljer sig åt kommunerna emellan. Möjligheten att flytta begränsas också då de beslut du har till stöd i en kommun inte kan flyttas över automatiskt till en annan. I stället görs en ny behovsbedömning som kan leda till sämre stöd än tidigare.

Marknadisering

Ökat antal privata aktörer blir allt vanligare som utförare av tjänster, vilket leder till förändrade förutsättningar. Det ger ökade möjligheter för den enskilda, men i vissa fall förändras också ansvarsförhållandena. Det gäller till exempel för hjälpmedel där den enskilde köper sitt hjälpmedel, vilket gör att den enskilde själv får driva frågor om reparation och service gentemot leverantören, och att konsumentlagstiftningen blir gällande. Utvecklingen mot att den enskilde blir kund ses på olika sätt inom funktionshinderrörelsen. En del är positiva, och andra är kritiska. Kombinationen med decentraliserad samhällsorganisation och allt fler system med kundval kan i sig till utmaningar för den enskilde och grupper med stora behov.

Ökad betoning på lagstiftning

I flera av de nordiska länderna har den enskilde möjlighet att överklaga fattade beslut om insatser. Det ger ökade möjligheter för den enskilde men leder till ökat behov av jurister och juridisk rådgivning. Det i sig kan dels leda till ojämlikhet beroende på om man får tillgång till sådan rådgivning, dels att fler negativt fattade beslut fattas av kommunerna eller staten, i vetskap om att alla inte har möjlighet att driva sitt ärende vidare.

Det är uppenbart att vi har en lång, lång väg att gå för att uppfylla kraven i Artikel 19
Rannveig Traustadottir. Professor emerita, Islands universitet

Rådgivning och stöd

Lyckade exempel på personlig budgetering bygger generellt på att det funnits fungerande samspel mellan den som hjälper till i utformningen av den personliga budgeten och i valet hur medlen ska användas. En viktig förutsättning är dock att denne är opartisk i förhållande till de alternativ som kan väljas. Om rådgivaren eller utprovaren har ekonomiska incitament, till exempel till en viss leverantör, eller har ett offentligt uppdrag men förhindras ge detaljerad information eller råd på grund av lagstiftning (offentlig upphandling), så måste den enskilde på annat sätt få informationen/rådgivningen för att kunna göra ett informerat val.

Gamla traditioner och normer

I många verksamheter för stöd och service för personer med funktionsnedsättning, har många inom professionerna arbetat länge och i många verksamheter finns gamla föreställningar och normer kvar. En central del i genomförandet av CRPD är att det ska ske ett paradigmskifte, från att se personer med funktionsnedsättning som objekt för välgörenhet till rättighetsbärare med samma rättigheter som alla andra. Personlig budget och individanpassat arbetssätt, tillsammans med insatser som kompetensutveckling och medvetandegörande, kan vara en del att påskynda paradigmskiftet.

Stuprör och behov av samordning

I länder med utbyggda välfärdssystem, som de nordiska, finns ofta organisatoriska stuprör i form av flera olika ansvariga för stöd och service, regelverk liksom kostnadsansvariga. För de med många och omfattande behov leder det ofta till omfattande behov av samordning och stort antal kontakter som behöver tas regelbundet. Samordning i systemen, som koordinatorer, är viktiga inslag för att lösa denna problematik.

Personlig budgetering

Personlig budget gör att den enskilde kan utforma stödet på det sätt som önskas: Men det förutsätter också att den enskilde har kunskaper och/eller ett nätverk med kunskap, för att kunna göra ett val. Det behövs även utbildning och kunskaper.

Möjligheter

den enskilde kan själv göra prioriteringar utifrån egna situationen, behov och önskningar.
den enskilde kan bli mer motiverad att göra förändringar och genomföra livsprojekt.
att välja lösningar som utgår från den egna situationen.
att välja annan leverantör eller utförare om man inte är nöjd.
det blir mindre byråkratiskt med regler och krav på att följa alternativ som är upphandlade, eller bestämda på förhand.

Utmaningar

den enskilde måste engagera sig mer i sin lösning och alla har inte den kunskap eller nätverk att göra ett informerat val.
att välja mellan olika leverantörer kan skilja sig väsentligt åt mellan olika kommuner och delar av landet.
ansvaret förs över på den enskilda, för till exempel hjälpmedel, och annan lagstiftning som konsumentlagstiftning blir gällande vid reparationer.
för att följa upp att systemet används som det är tänkt leder ofta till att en administrativ kontrollapparat byggs upp som kan vara såväl kostsam som att vara utmanande för den personliga integriteten.
i system med personlig budget blir kostnaderna mer synliga jämfört reguljär verksamhet då det blir inbakat i en större verksamhet, vilket kan leda till backlash och snedvridet fokus
om det finns få alternativ att välja emellan riskerar det fria valet bli en chimär.
att beloppen som den enskilda får tillgång till inte svarar mot behoven utan blir mer av en basnivå.
risk för ökad ojämlikhet.