Författarna till kunskapssammanställningen har undersökt om det går att se om den pågående digitala och tekniska utvecklingen har resulterat i ökade möjligheter till arbete för personer med funktionsnedsättning. Underlaget för kartläggningen har varit en litteratursökning avgränsad till publicerad forskning i kollegialt granskade tidskrifter och konferenser under perioden 2010 till 2020. Det har sedan kompletterats med workshops, intervjuer och kontakter med forskare och experter, samt olika rapporter från myndigheter och organisationer.
Det finns begränsat med forskning eller utvärdering om digitala och tekniska hjälpmedel i arbetslivet och vilken betydelse de har för att personer med funktionsnedsättning ska få ökad tillgång till arbetslivet
De studier som finns är antingen pilotstudier eller omfattar ett begränsat antal individer, vilket begränsar möjligheten att dra några mer generella slutsatser. Dock kan de studier som omfattar mindre antal individer ändå ge en indikation på lösningar som kan ha betydelse.
Den övervägande majoriteten teknologisk forskning på funktionshinderområdet utgår från en specifik nedsatt funktion eller aktivitet, till exempel att se eller höra, att navigera i sin omgivning, att läsa eller skriva, att lära sig eller att förstå social kommunikation, etcetera. Denna typ av forskning föreslår tekniska innovationer som ska ersätta den nedsatta funktionen. Det är också relativt vanligt med tekniska innovationer för att lära in eller träna upp en förmåga, i första hand när det gäller kognitiva eller sociala förmågor.
Produkter som tas fram bygger ofta på utvecklingsprojekt, snarare än forskning. De är ofta av karaktären pilotstudie och förslag på nya användningsområden för en specifik teknik. Få av utvecklingsprojekten tas vidare till ett stadie där de genomförts i ett arbetslivssammanhang.
Praktiska erfarenheter från arbetsterapeuter och yrkesgrupper som arbetar med arbetsplatsanpassning, visar dock att hjälpmedel ofta bidrar till att personer med funktionsnedsättning kan utföra sina arbetsuppgifter, men dessa erfarenheter utvärderas i regel inte systematiskt.
Den forskning som finns ser mer på personer som har blivit skadade i arbetslivet och ska komma tillbaka snarare än personer med funktionsnedsättning som saknar arbete och ska göra sitt inträde i arbetslivet. Det kan vara en bidragande förklaring till att många projekt handlar om att med hjälp av teknik återskapa eller skapa en funktion som den anställde hade tidigare men förlorat exempelvis via en olycka eller sjukdom, snarare än att se hur tekniska utvecklingen kan göra arbetsplatserna tillgängliga utan behov av hjälpmedel.