Under pandemin stängdes skolor i veckor eller månader, fritidsaktiviteter begränsades och barns sociala kontakter minskade. Tillgången till samhällstjänster försämrades, vilket påverkade lärande, välbefinnande och psykisk hälsa. Information till barn kom ofta för sent och var svår att förstå.
Barns delaktighet i kriser var temat för ett webbinarium den 21 oktober där forskare och andra experter på barns rättigheter medverkade. Samtliga medverkande organisationer har också bidragit till den nya publikationen som lanserades under webbinariet Delaktighet i kristider – en bok för barn och unga om rätten att bli hörd.
De senaste åren har de nordiska länderna fått erfara att kriser kan inträffa. Pandemin följdes av ett förändrat säkerhetspolitiskt läge och vi har sett hur klimatrelaterade händelser och geologisk aktivitet kan skapa kritiska situationer här i Norden. Vid webbinariet delades erfarenheter från Covid-19-pandemin, vulkanutbrottet i Grindavík och andra nationella exempel som visade att barn både är rättighetsbärare och en viktig resurs i krisberedskapen.
Barnvänliga informationsinitiativ under pandemin
De vanliga skyddsnäten försvagades under pandemin, bland annat genom att stödinsatser inte fungerade som vanligt. Pandemin visade också att det saknades strukturerade mekanismer för att involvera barn i beslutsprocesser. Ungdomsråd och elevråd användes inte systematiskt, trots att digitala verktyg hade kunnat göra deltagande möjligt. Barn och barn- och ungdomsorganisationer var inte heller tillräckligt representerade eller konsulterade där beslut fattades.
Information till barn kom ofta för sent, var svår att förstå eller var inte anpassad till barns ålder, språk, funktionsnedsättning eller situation. Små barn och barn från minoritetsgrupper riskerade i särskilt hög grad att inte få relevant information.
Samtidigt visade flera nordiska länder goda exempel på barnvänliga informationsinitiativ som fungerade bra. Initiativen är beskrivna i publikationen i sin helhet, här är några exempel:
- Informationsmaterial producerades som stöd för skolor och föräldrar att prata med barn om Covid-19.
- Återkommande möten mellan kommuner och organisationer som arbetar med barn arrangerades.
- Veckomöten mellan elevkårer och ansvariga för skolfrågor på nationell nivå arrangerades.
- Nationella webbplatser och telefonlinjer med krisinformation till unga har etablerats.
Möte med mer än 300 barn i Grindavík
På Island evakuerades staden Grindavík i november 2023 på grund av vulkanisk aktivitet och risk för utbrott. Barn och familjer tvingades lämna sina hem med kort varsel och många skiljdes från skolor, vänner och lokalsamhället.
Några månader senare ordnade barnombudet tillsammans med kommunen ett möte där fler än 300 barn mellan 6 och 17 år deltog. Barnen beskrev osäkerhet och saknad efter hem, vänner, släktingar och vardagsrutiner. De lyfte behovet av att behålla vänskapsrelationer, skolor, idrott och fritidsaktiviteter samt efterfrågade psykosocialt stöd, fler möten med andra barn från Grindavík och information särskilt riktad till barn. De ville också ha informationsmöten där de kunde ställa frågor och få svar.
Mötet resulterade i en rapport till regeringen och kommunerna. Erfarenheten visade att barns deltagande måste ingå från början i beredskap, krishantering och återhämtning. Myndigheter behöver ge tydlig och åldersanpassad information i tid samt återkoppla hur barns synpunkter har påverkat besluten.
– Krisen i Grindavík, liksom Covid 19-pandemin, har lärt oss att skyddet av barn inte bara handlar om att garantera deras fysiska säkerhet. Det handlar också om att lyssna på dem, förstå deras behov och ge dem en verklig möjlighet att påverka beslut som rör deras liv, sa Salvör Nordal, barnombud på Island.
I augusti i år släppte Barnombudet i Norge undersökningen Barnebarometret med frågor om beredskap. Nära 1 500 14-15-årigar svarade på frågor om olika perspektiv på kriser. Resultaten visar att 7 av 10 är oroade för att en kris ska inträffa och att det man är mest orolig för är krig och pandemi.
– Det var tydligt att krig är det som barnen tänker mest på. Det framgår tydligt av svaren på frågan om vad de oroar sig för, men också av många av de andra svaren i undersökningen, sa Mina Gerhardsen, barnombud i Norge, som presenterade undersökningen.
Liksom i undersökningen på Island framgick det tydligt även av den här undersökningen att unga vill ha information om vad som händer under en kris.
Vad kan de nordiska länderna göra?
Deltagande innebär mer än att barn tillfrågas. Barn måste få verkliga möjligheter att påverka frågor som berör dem.
– Detta kräver att man samlar in barns perspektiv med hjälp av flera olika metoder. Som vi har lärt oss av Norge kan man använda barometrar och enkäter eller man kan genomföra samråd med grupper av barn, som man gjorde på Island. Man kan också genomföra stora onlineundersökningar som involverar tiotusentals barn, vilket man har gjort här i Finland, sa Elina Pekkarinen, det finska barnombudet.
Erfarenheterna från pandemin ledde till att de nordiska barnombuden formulerade en gemensam deklaration: barn får inte glömmas bort i krisberedskapen. Barns perspektiv ska finnas i alla beredskapsplaner och det ska finnas etablerade sätt och kanaler på plats för att höra barn redan innan en kris inträffar. Elina Pekkarinen redogjorde för fyra centrala krav:
- Barnombuden ska involveras. Barnombuden ska delta i planering, beslutsfattande och utvärdering av åtgärder som påverkar barn.
- Vardagens kontinuitet ska skyddas. Barn ska så långt som möjligt ha tillgång till utbildning, lek, fritidsaktiviteter, rutiner och sociala relationer.
- Barns rättigheter ska säkerställas. Barn ska skyddas från skada, få tillgång till viktiga tjänster, förståelig information och meningsfulla möjligheter att uttrycka sina åsikter och påverka beslut.
- Konsekvenser för barn ska bedömas systematiskt. Myndigheter ska analysera hur beslut påverkar barns liv och om de verkligen tillgodoser alla barns bästa.
Kirsten Sandberg, professor emerita vid Universitetet i Oslo och som tidigare ledde FN:s barnrättskommitté, rekommenderar att Nordiska ministerrådet utvecklar ett gemensamt nordiskt ramverk för barns rättigheter i krissituationer. Ramverket bör omfatta en gemensam deklaration, gemensamma verktyg, forskning och ett nordiskt forum för erfarenhetsutbyte av goda eller lovande arbetssätt. Hon lyfter också att samma insatser inte fungerar för alla, det finns grupper av barn med behov av riktade insatser.
– Det gäller barn med funktionsnedsättning och barn som lever i familjer med ekonomisk utsatthet. De måste få särskilt och riktat stöd eftersom de annars riskerar att marginaliseras. Det gäller även barn med funktionsnedsättning och barn som talar ett annat språk än majoritetsspråket, de behöver särskilt stöd för att kunna göra sina röster hörda, sa Kirsten Sandberg.
Publikationen Delaktighet i kristider – en bok för barn och unga om rätten att bli hörd finns på danska, finska, grönländska, isländska, norska och svenska och har målgruppen barn och vuxna i barns närhet. Förhoppningsvis kan den vara ett stöd i det fortsatta arbetet med att utveckla barns delaktighet i händelse av kris.
Bakgrund
- Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) har barn rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade utifrån ålder och mognad. Rätten gäller beslut om politik, lagstiftning och andra åtgärder som påverkar barn.
- Nordens välfärdscenter ledde under 2021-2025 projektet Nordiskt samarbete om barns och ungas möjligheter till deltagande och utveckling efter Covid 19-pandemin.
- Den barnvänliga rapporten som presenterades bygger på rapporten Participation is protection – Embedding children’s rights in Nordic crisis governance som Nordens välfärdscenter producerade förra året tillsammans med barnombuden i de nordiska länderna.
Artikeln bygger på ett webbinarium som genomfördes den 21 oktober 2026, en inspelning av webbinariet publiceras inom kort.
