Den nordiska regionen, där nästan 28 miljoner människor bor, sträcker sig från tätbefolkade stadscentrum till landsbygds- och arktiska områden. Sedan Oslo 2014 blev den första nordiska staden att ansluta sig till WHO:s globala nätverk för åldersvänliga städer och samhällen har det nordiska nätverket för åldersvänliga städer och samhällen främjat samarbete och kunskapsutbyte i hela regionen. Nätverket, som inrättades på uppdrag av Nordiska ministerrådet, bidrar till Nordisk vision 2030 genom att stödja åldersvänlig utveckling på lokal nivå.
Vid den tredje världskongressen för åldersvänliga städer och samhällen i Spanien i juni 2026 blev det nordiska nätverket för åldersvänliga städer och samhällen och Nordens välfärdscenter affiliate partner till WHO:s globala nätverk för åldersvänliga städer och samhällen. Anslutningen stärker Nordiska välfärdscentrets roll som regionalt kunskapscentrum och utökar möjligheterna till internationellt kunskapsutbyte.
För att vägleda det framtida arbetet med att stärka den åldersvänliga utvecklingen i Norden och Baltikum bjöds fem experter in för att ge sina perspektiv på aktuella utvecklingar och utmaningar i regionerna, med fokus på den bebyggda miljön, nationell samordning och åldersvänlig utveckling som en bred samhällsrörelse över sektorsgränserna.
Louise Scheel Thomasen från Nordens välfärdscenter tar emot ett certifikat som samarbetspartner från Thiago Hérick de Sá från Världshälsoorganisationen i San Sebastián, Spanien.
Att skapa platser där människor kan åldras väl
Under de senaste åren har medvetenheten om vikten av åldersvänliga miljöer ökat avsevärt. Kommunerna tar i allt högre grad hänsyn till tillgänglighet, rörlighet, boende och socialt deltagande när de planerar samhällen för en åldrande befolkning. Samtidigt kvarstår flera utmaningar.
Enligt Antti Rehunen, seniorforskare vid Finlands miljöinstitut (SYKE), har många städer gjort framsteg inom områden som tillgänglighet och gångvänlighet, men samtidigt ökar ojämlikheten inom stadsområdena. I takt med att tjänsterna blir mer koncentrerade stöter vissa äldre på hinder när det gäller transport, boende och tillgång till vardagliga tjänster.
Enligt forskning vid SYKE använder GIS-baserade data digitala kartverktyg för att kombinera information om befolkning, bostäder, transporter och lokala tjänster. Detta hjälper kommunerna att identifiera lokala behov, förutsäga var den åldrande befolkningen kommer att växa och planera infrastrukturen mer effektivt. Det gör det också möjligt att analysera åldersvänlig utveckling tillsammans med faktorer som bostäder, grönområden och transporter.
”GIS-baserade data hjälper till att förutsäga var den åldrande befolkningen kommer att öka och vilken typ av infrastruktur som kommer att behövas.”
– Antti Rehunen, seniorforskare vid Finlands miljöinstitut (SYKE)
Den bebyggda miljön spelar också en viktig roll för att främja det sociala livet. I Võru i Estland har den åldersvänliga utvecklingen tagit formen av ett nytt generationsöverskridande samhällscentrum. Tiina Hallimäe, utvecklingschef vid kommunförvaltningen, beskriver centret som en välkomnande mötesplats där människor i olika åldrar kan träffas, delta och skapa en känsla av tillhörighet. I Võru ser man ett stort värde i den synergi som uppstår när olika generationer och organisationer delar samma utrymme. Det gör det möjligt för kommunen att utnyttja sina resurser på bästa sätt och öka byggnadens multifunktionella användning.
Även om lokal innovation är avgörande för att främja en åldersvänlig utveckling i kommuner som Võru, krävs ett nationellt ramverk för att skapa förutsättningar för en långsiktig och samordnad utveckling. Som Antti Rehunen påpekar ur ett finskt perspektiv görs visserligen framsteg inom viktiga områden när det gäller åldersvänlig utveckling, men den drivs fortfarande ofta av enskilda projekt snarare än av långsiktiga strategier. De flesta städer saknar både sektorsövergripande program och ett strategiskt långsiktigt engagemang.
Nationella ramverk anger riktningen och främjar ett långsiktigt engagemang
Från Sverige förklarar Margareta Eriksson, äldreombudsman i Stockholm, på liknande sätt att många kommuner redan arbetar aktivt med åldersvänlig utveckling, men att insatserna ofta är beroende av lokala prioriteringar och enskilda drivkrafter. Ur ett kommunalt perspektiv kan ett nationellt ramverk ge legitimitet och kontinuitet.
Centret för ett åldersvänligt Norge har sedan 2021 fungerat som nationellt samordnings- och resurscentrum. Utifrån detta arbete betonar Nina Myklebust, direktör för Centret för ett åldersvänligt Norge, vikten av att fastställa tydliga riktlinjer för vad som kan förväntas av staten och kommunerna samt av de äldre medborgarna själva.
”De politiska ledarna måste tala öppet om både de utmaningar och de möjligheter som ligger framför oss, och på så sätt skapa ett engagemang hos såväl organisationer som medborgare.”
– Nina Myklebust, direktör för Centrum för ett åldersvänligt Norge
Åldersvänligt arbete förblir ofta sektorsbaserat eftersom finansiella strukturer och organisationsmodeller förstärker silotänkandet, påpekar Nina Myklebust vidare.
Enligt Aske Juul Lassen, docent vid Köpenhamns universitet, bör nationella ramverk också bidra till att förändra samhällets syn på åldrande. Som medlem i Det nationella rådet för ett åldersvänligt Danmark ser han en möjlighet att gå bortom traditionella uppfattningar om ålderdomen och lyfta fram de bidrag som äldre vuxna ger till samhället.
”Nästa viktiga steg är att betrakta samhällets åldrande som en reform av kapaciteten och inte som en börda.”
– Aske Juul Lassen, docent vid Köpenhamns universitet
Aske Juul Lassen betonar dessutom att äldre människors erfarenhet och visdom är avgörande för de nordiska demokratiernas överlevnad. Som även Nina Myklebust påpekar måste samhällen sluta betrakta åldrandet främst som en hälso- och vårdfråga och istället erkänna de äldres mångfald, resurser och bidrag. Om samhällen ska kunna hantera den demografiska förändringen på ett framgångsrikt sätt måste ett åldersvänligt tänkande bli en del av hur samhällen planeras, styrs och utvecklas över alla sektorer.
Åldersvänlig utveckling är ett gemensamt samhällsansvar
Med utgångspunkt i Stockholms arbete med åldersvänlig utveckling framhåller Margareta Eriksson att åldersvänlig utveckling blir en bredare fråga när åldrandet förstås som en samhällsfråga som påverkar boende, rörlighet, offentliga utrymmen, digital inkludering, klimatanpassning, kultur och delaktighet.
”När åldersvänligt arbete enbart placeras inom hälso- och socialvården tenderar det att förbli sektorsbaserat.”
–Margareta Eriksson, äldreombudsman i Stockholm
I Stockholm har en stadsomfattande handlingsplan bidragit till att skapa ett gemensamt ansvar mellan förvaltningar och kommunala bolag genom att koppla samhällsanpassade mål för äldre till befintliga prioriteringar som hållbarhet, tillgänglighet och folkhälsa. Själva processen har varit viktig, eftersom handlingsplanen inte bara har använts som ett politiskt dokument utan också som ett verktyg för organisatorisk förändring och dialog. Det samarbetsinriktade arbetet med att revidera planen skapade möjligheter att diskutera hur olika sektorer bidrar till åldersvänlighet och var det behövs bättre samordning.
Ett annat praktiskt exempel på åldersvänlig utveckling över sektorsgränserna finns vid det generationsöverskridande aktivitetscentret i Võru. Kommunen involverade invånare, organisationer och yrkesverksamma från olika sektorer under hela processen, vilket har stärkt både konceptet och det lokala ägarskapet.
Tina Hallimäe lyfter också fram värdet av att lära av andra kommuner i Norden och Baltikum. Som en liten kommun i en socioekonomiskt mindre gynnad region i Estland kan Võru inte genomföra storskaliga satsningar på en gång. Med hjälp av ett bidrag från det nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för offentlig förvaltning kunde Võru skicka en delegation till andra kommuner i Norge och Sverige.
”När man ser att lösningar fungerar på andra håll börjar man tro att positiva förändringar är möjliga även i den egna kommunen.”
– Tiina Hallimäe, utvecklingschef vid Võrus kommunförvaltning
Studiebesök handlar inte om att kopiera lösningar, tillägger Tiina. Det handlar om att lära sig, spara tid och resurser samt fatta bättre underbyggda beslut. Kommuner i Norden och Baltikum står inför liknande demografiska utmaningar, så det finns mycket att lära av varandra samtidigt som man anpassar lösningarna till lokala förhållanden.
Sammantaget visar dessa erfarenheter att åldersvänlig utveckling är mest effektiv när den blir ett gemensamt samhällsprojekt som involverar aktörer från olika sektorer, förvaltningsnivåer och det civila samhället. Åldersvänlig utveckling kräver ett långsiktigt engagemang, samarbete mellan sektorer och förvaltningsnivåer samt ett meningsfullt deltagande av äldre människor själva.
Mot mer åldersvänliga och inkluderande samhällen
I takt med att den demografiska utvecklingen fortsätter att forma samhällena kommer det nordiska och baltiska samarbetet att förbli ett viktigt verktyg för att dela kunskap, lära av varandra och gemensamt ta fram lösningar. Genom nätverk, forskning och samarbete med internationella partner strävar Nordiska välfärdscentret efter att fortsätta stödja utvecklingen av åldersvänliga och inkluderande samhällen som bidrar till den nordiska visionen för 2030 om att bli världens mest hållbara region. Som medlem i WHO:s globala nätverk för åldersvänliga städer och samhällen kommer Nordiska välfärdscentret att fortsätta stärka kunskapsutbytet, koppla samman forskning, politik och praktik samt dela nordiska erfarenheter med det globala nätverket.
