Hon kämpar för större inflytande för grönländska unga med funktionsnedsättning

Christina Johnsen tillträdde i november 2017 som talesperson på Tilioq – handicaptalsmanden, en självständig enhet under Grönlands social-, familje-, jämställdhets- och justitieministerium.

Nordens välfärdscenter arbetar för tillfället med ett projekt som strävar efter att alla barn och unga med funktionsnedsättning ska ha rätt till delaktighet på lika villkor som andra. På Grönland ligger man ännu i startgroparna gällande detta.

– Det finns ingen egen förening för unga med funktionsnedsättning på Grönland och det är ett problem. De föreningar som finns för vuxna är inte särskilt politiska. De satsar mer på social verksamhet, som att spela bingo, och det gillar de unga inte, säger Christina Johnsen.

– Det är förstås också bra med socialt program men det har lett till att outputen från föreningarna hittills har blivit osynlig.

Lyssnar inte på de unga

En stor utmaning på Grönland är att det ofta är föräldrar som för de ungas talan.

– Vi har en stark kultur av att visa respekt för de äldre. Man frågar inte så mycket av de unga direkt, om hur de mår och hur de har det. Det är föräldrarna som för ungas talan. Vi skulle behöva prata med unga på tumanhand i mycket större utsträckning än nu men det finns en rädsla bland barn och unga för att göra sina föräldrar besvikna.

En gång om året arrangerar Tilioq en stor konferens för personer med funktionsnedsättning och förra året bjöd de också in unga personer.

– Vi lyckades få med sex unga med olika funktionsnedsättningar. Vi frågade dem vad de vill och det var då vi fick höra att de är trötta på att människor tycker synd om dem. Fast det bara var frågan om sex personer så är det en bra start. Nu ska vi hålla fast vid dem, stärka gruppen och försöka ge dem förutsättningar att växa.

Christina Johnsen menar att ett sätt kunde vara att få etablerade ungdomsorganisationer, som exempelvis studentorganisationer, att ta tag i funktionshinderfrågor.

Handbok om rättigheter

Andra utmaningar handlar om statistik och utbildning. Det saknas data över hur många barn med funktionsnedsättning som bor på Grönland. Det samma gäller statistik om hur många av dem som har en examen.

– Vi gjorde en rundringning till de grönländska kommunerna och frågade hur många unga med funktionsnedsättning som har fått en examen och inte ens kommunerna själva har koll på detta.

– Just nu fungerar inte det här med specialklasser särskilt bra. Alltför många unga med funktionsnedsättning bara bevaras där och informeras inte heller om vilka möjligheter de har att vidareutbilda sig. Men Utbildningsstyrelsen är igång med en reform där det ska bli lättare för personer i specialklass att få en examen.

Christina Johnsen har också själv nästa steg klart för att förbättra delaktigheten för personer med funktionsnedsättning.

– På Grönland känner de dåligt till sina rättigheter så jag vill skapa en handbok som är inspirerad av Handboken om funktionshinderservice som Institutet för hälsa och välfärd i Finland har gjort. Min tanke är att handboken ska rikta sig både till brukarna och till dem som jobbar med funktionshinderfrågor i kommunerna. Just nu varierar det för mycket kommunerna emellan hur väl rättigheterna uppfylls.

• Det nordiska samarbetet om funktionshinder har i nuläget inte ett integrerat barn- och funktionshindersperspektiv. Nordiska ministerrådets barn- och ungdomskommitté NORDBUK har gett Nordens välfärdscenter i uppgift att i dialog med Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder utveckla ett förslag till hur funktionshinderssamarbetet kan få ett tydligare barn- och ungdomsperspektiv.
• Nordens välfärdscenter arrangerade ett expertmöte om unga och delaktighet 14-15 januari i Helsingfors tillsammans med Institutet för hälsa och välfärd. Christina Johnsen är en av experterna som har utnämnts av NORDBUK att delta i Nordens välfärdscenters projekt Barn, unga och delaktighet.