”Sorgen efter alkohol- och drogrelaterade dödsfall är speciell”

I Finland har det talats väldigt lite om sorg efter alkohol- och drogrelaterade dödsfall, därför vill ett nätverk av aktörer lyfta upp frågan. När temat togs upp på ett seminarium under de nationella Rusmedelsdagarna var salen fullsatt.

Sedan 2010 finns ett nätverk som arbetar med "rusmedelssensitiv sorg" (direkt översättning av finskans "päihdesensitiivinen suru"), det vill säga sorg efter att en närstående har gått bort på grund av alkohol eller droger. I nätverket ingår församlingar i huvudstadsregionen, Det finska blåbandsförbundet, Helsingfors Diakonissanstalt och föreningen Fri från narkotika.

Marja-Liisa Laapio är en av dem som grundade nätverket. Hon har i flera år jobbat med de här frågorna på Det finska blåbandsförbundet, men är sedan ett par år pensionerad.

– Man har inte kunnat tala om sorgen kring drog- och alkoholrelaterade dödsfall, därför är ämnet speciellt känsligt. Man måste kunna möta människan som har mist en närstående, möta döden och möta missbruket som funnits kring dödsfallet, och stigmat som finns kring alkohol- och drogrelaterade dödsfall. Vi poängterar alla människors värde, och att användningen av rusmedel, speciellt då den har blivit ett beroende, inte är självförvållad. Att döden inte är självförvållad. Den hör ihop med sjukdomen, med beroendet, människan väljer inte längre själv om hon använder rusmedel eller inte, säger Marja-Liisa Laapio.

Hon och hennes tidigare kollega, Katariina Hänninen, utvecklare inom området äldre och rusmedel på Det finska blåbandsförbundet, var två av talarna under seminariet Päihdekuolema ja vaiettu suru (ung. Rusmedelsdöd och förtigen sorg).

– I nätverket försöker vi lyfta upp den här frågan och vi är väldigt glada över att det här ämnet har fått utrymme på Rusmedelsdagarna. I planeringsgruppen hade man konstaterat att det här är ett nytt och intressant tema, men ur vår synvinkel är det här inget nytt. Vi har i flera år försökt ta upp det här ämnet.

Större tabu

Det som gör den här typen av sorg speciell är att den är komplex. Både bilden av den som har dött och den anhöriga är negativt laddad på grund av missbruket.

– Forskaren Mari Pulkkinen har konstaterat att sorg är ett större tabu än döden i Finland, eftersom det att du sörjer förändrar människors inställning till dig. Och om det i samband med dödsfallet finns ytterligare ett tabubelagt ämne, så som missbruk, hur stämplande är inte det? Tidigare forskning visar att om det finns ett tabu kring dödsfallet förstärks sorgen. På så sätt är den här sorgen speciell och mer komplex, i jämförelse med så kallad "vanlig sorg", säger Katariina Hänninen.

Nätverket kring rusmedelssensitiv sorg håller som bäst på att utarbeta en handbok i ämnet. 

– Vi funderade på målgrupp, men kom fram till att det är onödigt att rikta sig till en specifik grupp. Också en professionell kan vara en närstående i det här fallet, vem som helst kan ha de här erfarenheterna. Målet är att öppna upp begreppet kring den här typen av sorg och ta fram forskning och praktiska erfarenheter, säger Katariina Hänninen.

Insikter efter broderns död

Det kan finnas skam och skuldkänslor kring dödsfallet och den anhöriga kan känna både lättnad och sorg samtidigt. Det är viktigt att respektera den döda och att också omtala och vidkännas den döda som människa, vän och anhörig, inte bara som en missbrukare. Att det här är ett svårt ämne att prata om har Marja-Liisa Laapio själv fått uppleva då hennes bror nyligen dog i sviterna av alkoholskador. Hon hade däremot hjälp av sin yrkesbakgrund.

– Det var en chock när min bror dog och jag måste börja tala om det, men för mig var det väldigt bra att jag hade jobbat med det här temat i flera år. Jag märkte när vi åkte iväg från min brors stuga, tillsammans med min mamma, att jag höll föredrag för min mamma och försvarade min brors levnadsvanor, trots att det också fanns skam och skuld med i bilden, "vad kunde jag ha gjort för att underlätta för honom". Också då vi skulle ordna begravningen hade jag hjälp av min bakgrund. Mamma föreslog att vi bara skulle dricka kaffe tillsammans i samband med begravningen, men jag började fundera på allt som jag i teorin har lärt mig och kom till att vi naturligtvis ska ha en minnesstund och en annons i tidningen, oavsett hur dyrt det är. Speciellt för honom måste vi göra det. I sådana lägen hjälpte min yrkesbakgrund mig. 

Efter att själv ha upplevt vad det innebär att sörja någon som dött av missbruk, har Marja-Liisa Laapio fått nya insikter.

– Vad är normalt, är det normalt att människor sover i lakan eller är det också normalt att inte använda lakan? Det som är normalt, i en konventionell mening, är nödvändigtvis inte det för den människa som har ett missbruk, eller överhuvudtaget lever annorlunda. Jag har lärt mig att man ännu mer måste förstå och acceptera en människa just så som han eller hon är, och den människan måste duga, precis så. 

 

Malin Wikström
Publicerad 8.6.2017

Senast uppdaterad

2017-09-15

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet