Ökad tillgänglighet ger mer skador – också då det gäller penningspel

De skador som uppstår till följd av penningspel kan regleras genom att minska tillgängligheten på spel, det här enligt forskaren Ingeborg Rossow som deltog i den internationella penningspelskonferens som hölls i Helsingfors i början av november.

Närmare 120 experter inom penningspel samlades i Helsingfors då konferensen 1st Gambling Policy Conference: Global Prospects, Nordic Perspectives gick av stapeln. Under en av sessionerna presenterades delar av boken Setting Limits. Gambling, Science and Public Policy som ges ut på Oxford University Press nästa år.

En av skribenterna är Ingeborg Rossow, forskare vid Folkehelseinstitutet i Norge, som visar på sambandet mellan tillgänglighet och penningspelsrelaterade skador.

Enligt Rossow är skadepanoramat komplext och komplicerat.
– Överdrivet spelande kan leda till olika ekonomiska problem. Den som spelar tar kanske lån eller försnillar för att betala spelandet, använder familjemedlemmarnas kreditkort eller liknande. I värsta fall kan det gå så långt att spelaren måste sälja sin bostad eller går i privat konkurs.

Problemspelande är också knutet till kriminalitet, till exempel i de fall då spelaren försnillar för att kunna betala spelskulder.

– Det uppstår också olika familjemässiga problem. Den som har ett spelproblem har fokus på helt andra saker än familjen och har mindre tid för barn och partner. Partnern kan ge uttryck för lättnad då det visar sig att det var ett spelproblem och inte otrohet som var orsak till frånvaro eller lögner. Ibland leder spelproblem till skilsmässa. Frustration knutet till spelproblem kan också leda till både verbal och fysisk aggressivitet.

Mental hälsa och rusmedelsbruk

 De som spelar mycket penningspel har ofta sämre mental hälsa, de använder rusmedel i högre grad och har större grad av suicidal problematik.

– Om det här är förorsakat av spelproblemen eller av andra förhållanden som har betydelse för att man kom in i en eskalerande spelkarriär – det kan vi inte veta säkert. Det här är väldigt svårt att undersöka på ett bra sätt i observationsstudier, som ju är det som vi är tvungna att använda på det här fältet.

Skadorna gäller inte bara på individnivå utan också samhället i stort.

– Det blir kostnader för samhället. Det pratas ofta om gambling som en regressiv beskattning, det är de fattigaste som betalar mest, eftersom det är de som spelar mest, och då spelvinsterna går samhället till godo blir det en ond spiral. Det drabbar dem med sämst förutsättningar hårdast.

Effekterna intressanta

Inom penningspelforskningen har forskare i flera studier utgått från totalkonsumtionsmodellen. De här studierna visar att det finns ett samband mellan det totala spelandet i en befolkning och hur många som spelar väldigt mycket eller har ett penningspelproblem. Studierna ger därför stöd för att penningspelskador kan regleras genom att påverka totalkonsumtionen av spel.

Det intressanta är att titta på är hur det har gått då man har ändrat politiken, för att se vilka effekter ändringen har fått.

– Det är ju det mest relevanta för politiker: vad är erfarenheten av att man har ändrat politiken i den ena eller den andra riktningen. Vad sker när vi ökar eller reducerar tillgängligheten? Där har vi mindre empirisk forskning att stödja oss på, och största delen av den forskningen är från ökad tillgänglighet, till exempel i form av öppningen av ett eller två casinon. Av sex studier fann man i tre av dem att en ökning av antalet casinon var förbundet med mer spelproblem. I de tre andra studierna hittade man ingenting.

– I en studie från Storbritannien som gjordes 2000 studerade forskare vad som hände då man införde ett nationellt lotteri. Då fann forskarna att den totala användningen av pengar på penningspel ökade till det dubbla, och man såg också att omfånget av dem som spelade väldigt mycket ökade till det fyrdubbla.

Exemplet Norge

Rossow har också tittat på det motsatta: vad händer när man reglerar?

– Där är empirin ännu mindre, där har vi bara fyra empiriska exempel, två från USA, där man har förbjudit spelautomater under en period och så en från Norge och en från Schweiz. Den i Schweiz är svår att tolka, eftersom antalet casinon utökades i samband med att spelautomater förbjöds.

I Norge infördes flera regleringar under en tvåårs period. Norge ville upprätta statligt monopol, men på grund av rättstvister tog det tid att genomföra.

– 2006 togs sedlarna bort från penningspelautomaterna. Då såg man att antalet hjälpsökande med spelproblem sjönk, speciellt bland dem som hade spelautomater som huvudproblem. Vi såg också att andelen unga med penningspelproblem gick ned.

Mindre aggressiva maskiner

Den första juli 2007 förbjöds spelautomater helt och hållet, och under ett och ett halvt år fanns det inga lagliga penningspelautomater i Norge. Då monopolet upprättades fanns det färre antal spelmaskiner och av en ny typ.

– De är mindre aggressiva. Det krävs ett personligt spelkort och det finns en maxgräns för mur mycket pengar man kan spela bort. Man kan inte heller få ut vinsten i kontanter. Det traditionella ljudet och ljuset i maskinerna, det som sägs vara särskilt stimulerande, är nedtonat.

Efter att spelautomaterna försvann såg man en nedgång i omfånget av spelproblem och antalet hjälpsökande. Däremot ökade internetspelandet då spelautomaterna försvann.

– Men är den ökningen större än vad den hade varit om man inte hade tagit bort spelautomaterna, det är svårt att säga.

Forskning visar alltså att kontrollpolitik, och då i synnerhet större ändringar i regleringen, kan ha konsekvenser också för penningspel, precis som för alkoholen.

– Men det är inte bara politiken som påverkar och om man förbjuder spel kommer det nog att finnas en svart marknad. När det gäller kontrollpolitiken handlar det också om att hjälpa konsumenterna att göra enklare val. Genom att till exempel göra alkohol dyrare eller svårare att få tag på gör man det lättare för konsumenten att köpa lite mindre. 

Text och foto:
Malin Wikström

Publicerad 14.11

Senast uppdaterad

2017-11-16

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet