När en kvinna dricker riskerar hon sin kvinnlighet

Äldre kvinnors berättelser om erfarenheter av alkohol beskriver hur normerna för drickande har ändrats sedan ölhandeln släpptes fri i svenska matbutiker på 60-talet. Däremot är äldre kvinnors behov av ursäkter och avståndstagande från sitt agerande de gånger de brutit mot den rådande normen inte så beroende av vilken generation de tillhör. Maria Abrahamsons nya studie visar att preventionsarbete bland äldre kvinnor inte behöver döma och moralisera: det görs redan av kvinnorna själva.

Överallt i världen finns det skillnader i dryckesvanor mellan könen. Samma gäller i Norden, men här anses skillnaderna vara mindre på grund av en relativt sett större jämställdhet mellan könen i vårt samhälle. Till exempel ESPAD:s undersökning  från 2011 visar att 16-åriga svenska pojkar och flickor är de enda i Europa med liknande dryckesvanor (på grund av att svenska pojkar uppger att de intensivkonsumerar alkohol relativt sällan). Men i det stora hela, trots att alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat betydligt under de senaste 50 åren, så har kvinnors alkoholkonsumtion alltid varit hälften av männens.

Trots att jämställda samhällen minskar skillnaderna mellan dryckesvanor, minskar inte nödvändigtvis könsskillnader i normer och regler för vad som uppfattas som acceptabelt.  Det här syns bland annat i hur kvinnor och män och deras förhållande till alkohol porträtteras olika i medier.


Däremot beskriver många kvinnor berusning som något oacceptabelt och fördömer och ursäktar sitt agerande de gånger det gått "för långt”

Maria Abrahamson studerar i sin nya artikel skillnader i hur kvinnor i olika åldrar beskriver erfarenheter av alkohol. Abrahamson tar avstamp i 1960-talets Sverige då öl börjar säljas fritt i matbutiker och kvinnors alkoholkonsumtion ökar markant. Hon studerar hur den strikt normerade historien påverkar äldre kvinnors historier då de berättar om situationer under sitt vuxna liv då de druckit. Skiljer sig dessa berättelser mellan kvinnor som var i 20-, 30- eller 40-års ålder då liberaliseringen kom på 60-talet?

”Du skall icke dricka”

Kvinnor som nu är i 80-års åldern, och som var i 40-års åldern på 60-talet, uppger ofta i sina berättelser att möjligheten att tacka nej till alkohol är liten, på grund av tillfället och människorna i omgivningen. I några få fall beskrivs drickande som ett eget val, men också i dessa historier är initiativtagaren någon annan.

Dessa kvinnor uppger ofta att de tar ett glas i samband med ett speciellt tillfälle, som till exempel vid en minnestund efter en begravning. Då motiveras glaset med att ”vid speciella tillfällen borde man ha konjak”. Kvinnan i just denna berättelse börjar med att slå fast att hon ”aldrig bjuder på alkohol” och fortsätter med att medge att speciella tillfällen kan medföra undantag. Liksom i många andra kvinnors historier, understryker berättaren först att nykterhet är normal praxis, men att undantag ibland motiverar ett glas eller två.

En annan historia av en kvinna i samma ålder beskriver hur hon besökte en fest organiserad av sin mans släktingar och kände ett tvång att tacka ja till ett glas alkohol eftersom alla, både kvinnor och män, tackade ja. Kvinnan börjar med att understryka att hon befann sig ”på främmande mark”, vilket minskade möjligheten till självständiga beslut.

Oberoende om kvinnor i denna ålder beskriver minnen som utspelades nyligen eller för länge sedan, så beskrivs drickande som ett undantag, som motiveras med speciella tillfällen. Endast i en berättelse, ser Abrahamson kvinnan själv som initiativtagare till sitt drickande. Drickande har alltid en uppgift och en orsak som är utanför kvinnans påverkan. Abrahamson tolkar moralen i dessa kvinnors berättelser som att ”man skall icke dricka”.

Drickande blir friare

Redan då man ser på kvinnor som är 10 år yngre ändras historierna. Här blir alkoholen en del av vardagen, något socialt accepterat. Som i historierna bland de äldre kvinnorna, beskrivs särskilda tillfällen som för med sig drickande, men attityden är mer frivillig. Kvinnornas vilja att ändå understryka normen att inte dricka, gör att Abrahamson ser moralen som en blandning av att ”man skall icke dricka” och ”man skall inte dricka sig berusad”.

En kvinna i denna ålder beskriver en resa till Mallorca på 60-talet då hon festade vid en bar många kvällar. Hon beskriver resan som en rolig tid i sitt liv, men tar avstånd från sitt agerande genom att beskriva det som löjligt och dumt och att konstatera att det var galet att dricka så mycket. Vi kunde alla ha blivit alkoholister. Berättaren tycks vara orolig över vilket intryck hon ger läsaren och tar därför avstånd.

Kvinnor i 60-års åldern uppger bara ett fåtal gånger omgivningen eller andra personer som orsak till drickande, men betonar istället att de dricker utav fri vilja. Däremot beskriver många kvinnor berusning som något oacceptabelt och fördömer och ursäktar sitt agerande de gånger det gått ”för långt”.

Berättelserna visar att normen har ändrats för dessa tre åldersgrupper, från att man inte ska dricka till att man inte ska bli berusad. Initiativtagaren har gått från att vara omgivningen och tillfället, till att vara kvinnan själv. Men trots att normen har ändrats, så ser Abrahamson samma ursäkter och behov av att berättiga sitt agerande i berättelser från äldre kvinnor i alla åldrar.

 

Julius von Wright

Senast uppdaterad

2017-11-16

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet