Färdighetsträning och individuella lösningar efterlyses

Då mottagningen för substitutionsvård vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå intervjuade sina patienter framkom önskemål om tydligare information om behandlingens regler. Oklarheter ledde till osäkerhet och frustration bland dem som blev utskrivna. Det fick mottagningen att se över sina rutiner.

Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende (LARO) i Sverige är med nordiska mått mätt strikt reglerad. Socialstyrelsens föreskrifter ger begränsat svängrum för dem som driver behandlingen, men däremot finns det frihet i hur man bemöter patienter och arbetar i praktiken. Det säger Mikael Sandlund, överläkare på psykiatriska kliniken inom beroendepsykiatri vid Norrlands Universitetssjukhus.

– Man arbetar med regelverket på lite olika sätt. För mig är en väldigt viktigt ambition i mitt LARO-arbete att tona ner den disciplinära delen av verksamheten. Man kan mycket lätt hamna i en mer disciplinerande än behandlande roll gentemot patienten, säger Sandlund.

Sandlund beskriver en problematisk situation för personalen, där vården – det som personalen blivit utbildad i – lätt överskuggas av arbetet med att uppmärksamma patienter på olika regler.

Som en pilotstudie inom Nordens Välfärdscenters projekt Nordiskt utbyte av kunskap inom missbruksvården – NoLoM intervjuades patienter som skrivits ut ur LARO-mottagningen. Intervjuerna visade att många patienter var osäkra på regelverket och önskade att de förtydligades. En förutsättning för att behandlingen lyckas är att patienterna vet från början vad som krävs av dem. Nu delar mottagningen ut en broschyr med information till patienterna. Broschyren beskriver behandlingsprogrammet i korta punkter, från ansöknings- och utredningsprocessen till vårdplanen och regler för exempelvis resor.

– Det finns personer som inte kräver mycket engagemang från teamet. Sen finns det de som har det mer struligt. Jag skulle önska att det fanns två program inom LARO. Ett formaliserat för fungerande individer, som hämtar läkemedlet på apotek och träffar läkaren en gång om året, och en mottagning med lägre tröskel och större tolerans för avvikelser och större insatsberedskap.Behandlingen nu ger inte rum för individuella lösningar, säger Sandlund.

Vi behöver mer metodutveckling

Sandlund säger att han saknar specifika metoder för psykologisk behandling i samband med LARO. Många vill bara ha läkemedlet och inte mycket annan behandling, medan andra önskar terapi utöver medicineringen.

– För många klienter är medicin 99 procent av det man önskar och i en del fall det enda de behöver. Sen finns det ett stort antal personer som har behov av mer behandling. Här skulle det behövas metodutveckling. Det finns lite forskning om psykosociala insatser i kombination med LARO, säger Sandlund.

Sandlund säger att det nya liv som många patienter börjar när de skrivs in i LARO-behandlingen ställer stora krav på personerna. Det är nya rutiner som ska följas, inte bara för att följa behandlingens regelverk, utan också för att anpassa sig till ett så kallat normalt liv. Sandlund pratar om färdighetsträning, hur man ska hantera vardagen.

– Det finns behov för konkret hjälp med att strukturera och planera sin dag. Man behöver strategier för att komma ihåg saker och för att få en dagsrytm. Många kommer från en bakgrund som inte har varit så strukturerad, säger Sandlund.

Under 2016 ska ett projekt om sömnstörningar bland LARO-patienter inledas i Århus, Umeå och Skellefteå. Sömnlöshet är vanligt bland patienterna och kan starkt påverka behandlingen.

– Nästan alla sover dåligt, önskar sömnmedel och en del får det. Men ibland måste de gå till en annan läkare för att få medicin och då kan det uppstå problem ifall man är LARO-patient, säger Sandlund.

Julius von Wright
redaktör, popNAD

Publicerad 14.9.2016

Senast uppdaterad

2017-11-16

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet