Är den svenska lokala demokratin redo för alkoholpolitiken?

Alkoholpolitiken har liberaliserats i Norden och kommunerna har fått allt större ansvar för de effekter som den medfört. David Karlsson frågar sig om partierna på lokal nivå kan erbjuda väljarna olika politiska alternativ då det kommer till alkoholpolitiken.

Det är en självklarhet att politiska system grundade på representativ demokrati ska klara av att hantera alla typer av politiska frågor. Systemen sätts på extra stora prov när ansvaret för en fråga flyttas till nya politiska nivåer. Det gäller inte minst alkoholpolitiken i länder som Sverige och Finland, där EU-medlemskapet medfört att den nationella nivåns policyinstrument försvagats samtidigt som den europeiska och – inte minst – den kommunala nivåns betydelse har stärkts. Men är den lokala representativa demokratin redo att hantera alkoholpolitiska frågor och ge politiska beslut den legitimitet de behöver? Resultaten från en enkätundersökning riktad till kommunpolitiker i Sverige kan bidra med svar på denna fråga.

Ett första villkor för att den representativa demokratins mekanismer ska fungera i en fråga är att den är politiserad. Det vill säga att frågan betraktas som politiskt viktig och att det finns tydliga konflikter mellan olika politiska inriktningar. I svenska kommuner råder ingen tvekan om att alkoholfrågorna är politiserade. Lokala politiker anser överlag att alkoholpolitiska frågor är mycket viktiga och att alkoholmissbrukare är en högt prioriterad målgrupp för kommunerna. Skillnaden i synen på alkoholens roll i samhället är däremot stor mellan olika grupper av politiker. För en del är folknykterhet ett självklart politiskt mål, för andra är alkoholen en självklar del av det goda livet.

Samhällets eller individens ansvar?

I undersökningen ställdes en rad frågor om kommunpolitikernas åsikter i olika alkoholpolitiska ämnen. Bland svaren framträder ett övergripande mönster där politiker positionerar sig på en skala beroende på deras inställning till alkohol. De som är negativt inställda ser i högre grad alkoholen som ett socialt problem som kräver en restriktiv politik. De mer positivt inställda ser däremot alkoholen som mindre problematisk och som en individuell fråga där den offentliga politiken ska vara mer återhållsam. Under dessa övergripande alkoholpolitiska drag döljer sig emellertid flera mer nyanserade ideologiska dimensioner. En viktig sådan är synen på hur liberal eller restriktiv det offentliga ansvaret ska vara. En klar majoritet av politikerna stödjer den restriktiva svenska politiken, med dess försäljningsmonopol, höga skatter på alkohol och 21-års åldersgräns för inköp av alkohol. Men det finns också en moralistisk dimension som skiljer sig från den liberala/restriktiva dimensionen och som handlar mer om synen på missbrukarnas karaktär. Ungefär tre av fyra politiker anser ”att uppträda berusad är att uppvisa dålig karaktär”.

En majoritet av politikerna menar att alkoholpolitik är ett socialt, och inte medicinskt, problem som borde hanteras av kommunens socialtjänst. Många politiker tycker också att frivilligorganisationer och kyrkor borde ges ett större ansvar i missbruksvården och att föräldrarna, inte kommunen och skolan, har det främsta ansvaret att upplysa ungdomarna om hur man hanterar alkohol. I samtliga dessa frågor är dock åsiktsspridningen stor. De tre frågorna handlar synbarligen om olika saker – alkoholmissbrukets karaktär, frivilligorganisationers roll och föräldraansvar – men det underliggande mönstret i politikernas svar visar att frågorna sammankopplas. Den gemensamma nämnaren i denna dimension handlar om vilket ansvar kommunen borde ha i relation till andra samhällsaktörer.   En ytterligare dimension bygger på vilken roll kommunen som organisation och arbetsgivare bör spela i sammanhanget. Här sammankopplas åsikter om hur missbruk bland kommunanställda och alkohol i representationssammahang ska hanteras.

En femte dimension handlar om i vilken grad alkoholpolitiska frågor bör prioriteras i förhållande till andra frågor i kommunen. Över hälften av politikerna vill att kommunerna satsar mer på missbruksvård och alkoholprevention även om det sker på andra verksamheters bekostnad.

Höger-vänsterskalan som riktlinje

Att de politiska representanternas syn på alkoholpolitiska frågor kan summeras i ett begränsat antal ideologiska dimensioner är positivt ur en demokratisk synvinkel eftersom det gör de politiska alternativen tydliga och problematiken mer hanterbar. Men för att den representativa demokratins mekanismer ska fungera fullt ut krävs också att väljarna ska kunna ta ställning till de politiska alternativen genom val. I svenska kommuner är de politiska valen i grunden ett val mellan partier och det innebär att partierna måste stå för tydliga politiska alternativ för att valet ska bli meningsfullt. På det alkoholpolitiska området fungerar partierna endast delvis i detta avseende.

När det gäller den övergripande positiva eller negativa synen på alkohol, och även synen på hur restriktiv alkoholpolitiken ska vara, sammanfaller politikernas åsikter i hög grad med deras vänster-högerposition.  Politiker till vänster är mer negativa till alkohol och önskar föra en mer restriktiv politik medan politiker till höger är mer positiva och liberala. Undantaget här är representanter för Kristdemokraterna, som i andra frågor ligger klart till höger men som på alkoholområdet har en minst lika restriktiv linje som partierna till vänster.  I frågor som har kopplingar till vänster-högerideologi fungerar det svenska partisystemet som ett hyfsat instrument för att välja mellan alkoholpolitiska alternativ. Men i andra frågor, till exempel alkoholfrågornas prioritet och kommunens roll i relation till andra aktörer, är partierna sämre som sorteringsverktyg. I sådana frågor beror åsiktskillnader mellan politiker på andra aspekter än partitillhörighet. I flera centrala frågor är politikernas sociala bakgrund minst lika viktiga förklaringsfaktorer. Inte minst visar det sig att politiker med kyrklig bakgrund, särskilt frireligiös, har mer restriktiva och moralistiska attityder till alkohol. Det finns även ett klart samband mellan politikernas egna dryckesvanor och deras syn på alkoholpolitik.

Överlag är slutsatsen den att den lokala demokratin i Sverige har alla grundläggande förutsättningar för att hantera alkoholpolitiska frågor. Politikområdet är politiserat, det finns ett hanterbart antal ideologiska dimensioner för väljarna att ta ställning till och partisystemet klarar av att spegla några av dessa dimensioner.  Men många utmaningar kvarstår för kommunerna, inte minst att vitalisera den alkoholpolitiska debatten på lokal nivå och tydliggöra de politiska alternativen för väljarna. Det gäller däremot inte bara inom alkoholpolitiken, utan även inom många andra kommunala ansvarsområden.

 

David Karlsson

Senast uppdaterad

2017-09-18

Nordens välfärdscenter | tel: +46 8 545 536 00 | | En institution under Nordiska ministerrådet