Fångars alkohol- och drogproblem har ökat – många blir utan vård

Alkohol, Narkotika

Malin Wikström, webbredaktör
Publicerad 8 feb 2017

Trots att allt flera fångar har alkohol- eller drogproblem är det en stor del av problemen som inte upptäcks. Många fångar som skulle behöva stödtjänster får inte den hjälp de behöver, visar Yaira Obstbaum-Federleys färska doktorsavhandling.

Användningen av alkohol och droger ökade kraftigt bland fångar i Finland under perioden 1980 till 2006. Det här kommer fram i Yaira Obstbaum-Federlys doktorsavhandling “From the social sector to selective individualized prison practices? A study on substance abuse among prisoners and its treatment”.

– Det har skett en ganska stor förändring. Speciellt mellan 1992 och 2006 är ökningen i både alkohol- och drogberoenden markant. Den så kallade ”andra drogvågen” syns kraftigt här.

Den andra drogvågen kallas den period i slutet av nittiotalet och början av 2000-talet då nya droger introducerades i Finland och droganvändningen ökade, speciellt bland unga.

I avhandlingen använde sig Yaira Obstbaum-Federley av de medicinska fånghälsoundersökningar som har gjorts 1985, 1992 och 2006.

1985 fick 41 procent av de manliga fångarna en diagnos för alkoholberoende och 36 procent av de kvinnliga. 2006 var motsvarande siffra 52 procent för männen och 51 procent för kvinnorna.

1985 diagnostiserades 6 procent av männen och 3 procent av kvinnorna med någon form av drogberoende.

2006 var motsvarande siffra 58 procent för de manliga fångarna och 60 procent av kvinnorna.

Här måste man dock komma ihåg att diagnostiseringen har förändrats under den här tiden, samtidigt som nya ämnen klassificerats som droger. Det kan ha inverkat i någon mån. Under den här tidsperioden har också fångpopulationen ökat. I slutet av nittiotalet till 2005 ökade antalet fångar, en ökning som sedan dess har avtagit. 

 2006 hade så många som 80 procent av fångarna ett diagnostiserat alkohol- eller drogberoende.

Korttidsfångar blir utan bedömning

I och med förändringar i fångvårdens uppgifter görs det nuförtiden upp planer för fångarna.

Det står klart och tydligt i den nuvarande fängelselagen från 2005 att målet med fängelsetiden ska vara att hjälpa den dömda till ett liv utan brott. Numera finns det också ett krav på att man planerar fängelsetiden och att man gör upp en plan för strafftiden. I den ska det stå om det finns särskilda problem att tackla, till exempel alkohol- och drogproblem. 

Det finns två olika bedömningsinstrument för att upptäcka rusmedelsproblem bland fångarna. Det ena baserar sig oftare endast på skriftlig dokumentation, också om det händer att fångarna intervjuas eller observeras, medan det andra alltid innebär en mer omfattande evaluering. I den mer omfattande undersökningen intervjuas fången och i den ingår också bedömning av experter. 

– Av korttidsfångar görs det sällan en ingående bedömning, det finns inte tid och resurser att gå igenom de här sakerna innan fången kommer till fängelset eller under strafftiden.

Det här kom bland annat fram när man jämförde den fristående fånghälsoundersökningen år 2006 med fängelseregistren.

Med hjälp av bedömningsintrumenten hittades drogberoende oftare än alkoholberoende, något som kanske inte är så överraskande.

En fjärdedel fick hjälp

I avhandlingen analyserade Obstbaum-Federley också, med hjälp av ett fängelseregister, de stödtjänster som fångar frigivna 2011 hade fått ta del av. Tjänsterna som erbjöds var behandlingsprogram, eller vistelse på behandlings- eller drogfria avdelningar.

Fångregistren visade att 60 procent av de frigivna i utvärderingen hade ansetts vara i behov av någon form av stödåtgärder för alkohol- och drogproblem. Endast en fjärdedel av de frigivna hade fått ta del av stödtjänsterna. Också här var korttidsfångarna i en sämre position.

Studien visar att man i de finländska fängelserna har en ganska stark betoning på evidensbaserade behandlingsprogram. På en drogfri avdelning är det inte alltid så att man får behandling, utan fångarna kan också till exempel studera. Det anses ändå vara viktigt att avdelningen är drogfri eftersom fängelset inte alltid är drogfritt. För vissa blir drogproblemen faktiskt värre under tiden på en vanlig avdelning. Trots att det inte ska finnas droger i fängelset används där mycket droger och de drogfria avdelningarna anses därför vara viktiga.

Avhandlingen visar att för att kunna upptäcka alkohol- och drogberoende finns ett behov av att påbörja utvärderingsprocessen i ett tidigt skede.

– Fångvårdsväsendet har redan börjat utveckla utvärderingsprocessen, målet är att den ska börja innan fången kommer till fängelset. Också frigivningsfasen borde planeras redan före domen börjar avtjänas. Problemet är att kommunerna har varierande möjligheter och motivation att ge stöd åt frigivna fångar. I Sote-reformen (den stora social- och hälsoreformen) skulle det vara bra att ta det här i beaktande. Det är en fråga om mänskligt lidande, men också en kostnadsfråga.

 

FacebookXLinkedInEmailPrint